Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkning, när han kommer ut för att jaga, men annars öppnas
för hvilken turist som helst, blott han talar väl vid Brunström
i Berg (avis aux lecteurs).
Vig som en pojke hoppar sjuttioåringen före oss på
klipporna, han skall visa oss två saker framför allt: sitt
jordgubbs-land å 220 plantor, om jag minns rätt, och — kyrkogården.
Så kallar han nämligen en liten ovalt formad stensättning
inne bland björkarna i ett drog. »Inte vet jag hvad det är»,
säger han. »Byggnadsgrund kan det knappast vara, då skulle
den vara fyrkantig. Om det möjligen skulle vara en graf från
rysskrigen ? Eller om någon gammal nassabo skulle ha blifvit
jordad här förr i tiden? Det fanns visserligen för mer än
hundra år sedan både kapell och riktig kyrkogård på Hårsten.
Men det här kunde ha varit långt förut. Ibland», slutade
han, »när man stampar, hörs det som det vore ihåligt inunder.»
Vi glömde att stampa.
För resten var gubben intressantast, när han talade om
sig själf och sitt lif på Nassa. Det hade varit mycket arbete,
innan barnen växt upp så de kunde hjälpa till. Men hvilka
båtlaster med flgel han om vårarna hade fört till Stockholm!
Nya jaktstadgan, sade han, är dum, som skyddar den
flat-näbbade fågeln, som inte häckar här utan i Ryssland. Och
så mycket säl han hade skjutit i sin dar, oj, oj! Men ejdem
skyddade han. Därför fick han henne också så tam, att han
kunde stryka henne öfver ryggen, där hon låg på sina ägg.
Till gengäld fick han, när hon hade rufvat, så mycket dun,
så gumman och han hade göra hela vintern att repa den; och
det blef pengar, flera hundra kronor.
»Att ta några ägg och låta henne värpa nya? Nej, det
går inte. För ’schässlar’ man» (jag afskrifver ordet, som det
lät, utan att riktigt veta hvad det betyder), »skrämmer man
henne, då fäller hon en lort i redet, och vips känner kråkan
det på långt håll och sen är det slut. Det är ena rackare, de
där kråkorna, riktiga roffåglar. De kunna sätta sig och hacka
på ejderhonan, tills de få henne att lämna äggen — och sen!»
Men ännu argare var Österberg på hafstruten, hvars
namn han uttalade med ett dystert djupt a. »Han är så grym,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
