Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat, medan kvinnorna tillhörde det stora antal lappar som äro
roade af att kunna tala både högsvenska och bygdemål.
De mindre barnen förstodo däremot ännu helt ofullkomligt
ärans och hjältarnas språk.
Men förmiddagen lider mot sitt slut, och vår väg är lång:
minst 3 mil norrut in i vildfjällen. Vi bryta därför upp,
följda af ännu en nybbyggarlapp, Lars Jonsson, granne till
Pålsson och båtägare i Öfver-Oldsjön, ett stort fjällvatten,
som vi för att något förkorta vägen skola passera roddledes.
Det är en liten liflig, talför gubbe, med verseradt, nästan
artigt sätt. Medan den tystlåtne, melankoliske Pålsson endast
vill tala lapska, yttrar sig Lars mest på svenska, och när han
för en stund lockats in i en längre replikväxling på sitt
modersmål, vänder han sig strax till mig och förklarar hvarom
samtalet rört sig. Hela hans yttre påminner om en japanes, så
äfven hans vänliga, smidiga väsen. Men det är bara i varmt
sommarväder, som han kan röra sig så ledigt, säger han;
i köld och ruskväder lägger reumatismen hans kropp i bojor.
Vi ha hunnit fram till sjön och glida snart ut öfver dess
klara djup. Fjällen höija stänga: på vänstra stranden
Old-klumpen och Gruffjället, på högra Duekaisie och Lapplufvan,
stengrå, mossgrå, underligt nakna i middagens starka ljus.
Så nå vi sjöns öfre ända, Jonsson aftackas och vänder,
och vår fjällvandring böljar på allvar. Den går först nere i
skogsregionen, öfver långa, våta myrar och ängar, genom tät
gran- och björkskog, så höja vi oss så småningom upp på
kala fjället, passera bäckar och snödrifvor utan tal, stiga ned
i mindre dalar och sänkor, klättra så mycket högre, när vi
nästa gång komma upp, och stanna till sist vid en sjungande
rännil för att koka kaffe och äta middag. Hvad mig
beträffar, utgöres denna af litet choklad, mesost och bröd; mer
orkar jag inte efter all den söta grädde jag förtärt i
Storbacken till frukost.
Efter tjugu minuter äro vi på benen igen, men under
tiden har himlen förvandlat sitt anlete. Stora, svartblå
åskmoln höja sig öfver fjällryggarna både i öster och väster,
och rymden skakas af dofva, aflägsna dån. Pålsson böijar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
