Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befanns äfven vanmäktig mot elementens raseri, och vid
middagstiden måste vi högtidligen förklara vår bostad för
obeboelig. Men lapparna visste råd. På en vink af ingenjörn
sprungo de yxbeväpnade ned i den större skogen och
återvände inom kort med en mängd björkstammar, som de på
en torr plats ej långt från tältet stucko snedt ned i jorden,
så att de bildade en kon — stommen till en kåta. Mellan
stammarna flätades björkris, och öfver det hela lades väldiga
ristorfvor, som rycktes lös från stenar och berghällar. Inne
i kojan bildade några stora flata stenflisor en utmärkt eldstad
och »golfvet» gjordes af flera hvarf friskt, doftande granris.
Dörröppningen täcktes med en säck, styfvad med
björkpinnar. På knappt mer än en timme hade sålunda de fyra
lapparna åstadkommit en användbar bostad, skyddande mot
regn och vind, ren, torr och varm. Ty det bästa af allt var
att vi kunde elda obehindradt och torka oss själfva och våra
kläder.
Vi togo genast den nya bostaden i besittning,
tilldelade den värdighet af sängkammare och arbetsrum, medan
tältet fortfarande fick tjänstgöra som matsal. Det var nog en
smula trångt där inne för våra vid lapplifvet ovana lemmar,
men var man bara väl inne, så infann sig snart en känsla
af trefnad och ro. Mest besvärligt föreföll mig i förstone
inträdet i och framför allt utträdet ur kojan, till följd af
dörrens litenhet. Snart upptäckte jag dock att om man bara.
vände ryggen mot dörren, sparkade upp den med vänstra
benet, böjde sig ned öfver det högra, så att hakan berörde
knät, med vänstra handen höll fast mössan, så att hon inte
skrapades af mot dörrposten, lät den högra utföra några
meningslösa trefvande rörelser och medels några kraftiga knyckar
på nedre delen af kroppen sakta masade sig baklänges ut —
så gick det hela mycket lätt och ledigt.
Denna jordkoja skulle bli vår bostad för en hel vecka.
Min brors hopp att snart fa lämna platsen gäckades
oupphörligt af det regniga vädret, som fördröjde hans arbete. Och
likväl minns jag med glädje och saknad denna fridfulla
hög-fjällsvecka, till största delen tillbragt vid den susande läger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
