Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden af farsk björkved, under ifrigt och muntert arbete på
mitt partitur. När regnet hvilade sig en dag eller solen
tittade fram på några timmar, stoppade jag in det igen och
drog med Erik ut på fiske. Eller gick upp på Hirketjarvies
högsta punkt och betraktade den dystert storvulna, om ett
norskt fjordlandskap erinrande utsikten åt öster och sydost
öfver den söndertrasade Skulkasjöns tusen uddar och klippor.
Eller besteg det närbelägna Skaddrie och såg Åreskutan och
Sylarna skymta i fjärran som skyhöga kungaborgar, och
hundratals andra fjäll i Sverige och Norge rada upp sina snöiga
toppar öfver och bortom hvarandra som hvitskummiga vågor,
medan hela den vida rundmålningen paljetterades af fjällsjöar,
glimmande som blankskurade stålplattor på bottnarna af sina
blå skogsdalar.
En omväxling i stillheten gaf äfven postens ankomst;
då fick man gno igenom tidningspackor för en hel vecka och
till sin häpnad erfara att världen fatt en ny påfve, eller att
någon af ens bekanta gått och förlofvat sig, eller att
hvete-skörden är lofvande, hvilket allt från fjällvandrarens
upphöjda synpunkter tar sig högst viktigt och intressant ut.
Och så slår åter uppbrottets timme. Medan allting
brådskande packas och stufvas ihop omkring mig, tar jag med
en lång blick afsked af Stuor Tjuor, kring hvilket skyarna
vältra sig som rykande ångor, af Mielka, som ligger så stort
och allvarligt och speglar sig i sjön, af sjön och skogen, som
mjukt kring fjällets fötter sveper sin svartgröna raggiga päls.
Och Mielka sänder sin hälsning tillbaka: i den västliga
vinden höres plötsligt bruset af alla dess bäckar som en aflägsen,
stor, entonig sång, vildmarkens och sommarens röst, som gör
mitt hjärta tungt af saknad.
Vår flyttning går öfver Skulka, dit karlarna släpat upp
en båt från det närbelägna Korsvattnet. Nu släpas den
tillbaka igen öfver det branta Lourrikens väldiga drifvor, lastas
på nytt och flyger för kraftiga årtag som en vildgås bort
öfver den sistnämnda sjön. Västanvinden växer till storm
och skjuter på, men inhöljer samtidigt hela det vilda
landskapet i våta, tungt framrullande dimmor. Vi landa vid sjöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
