Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår återkomst från Narvik och Lofoten få besöka lapparna i
deras läger, och på bruten svenska förklarade den ende
svensktalande af dem, att vi vore välkomna, om vi infunno oss
inom åtta dagar, ty efter den tiden skulle de vandra långt
bort i fjällen, och han endast smålog hemlighetsfullt, då vi
frågade hvarthän.
Efter Nuoljatunnelns mörker och Björklidens friska
grönska tränga vi allt närmare fjällen och de höga herrarna se
på oss med allvarliga men ej oblida ögon. Riksgränsen
passeras och efter en färd genom vilda, brutna bergmassor,
liksom om de lugna fjällvågorna kring Torne träsk här
splittrats och sönderslagits, stannar Expressen vid Narvik. En
mildare luft, en ljusare natur möter oss i denna norsk-svenska
stad vid foten af höga fjäll och med den blånande fjorden
öppen framför sig.
Hvarje söndagseftermiddag under sommaren och
nästkommande år möjligen äfven en veckodag anordna
Vesteraalens och Saltens dampskibsselskab båtturer utåt Lofoten,
och med en af dessa båtar följde häradshöfdingen, Teelki
och jag. I stickande storm, som rytande stryker mellan
fjällväggarna, lämna vi Narvik och återkomma måndag kväll, då
hafvet är lugnt och himmeln ljusblå och springhvalar leka
kring fören af vår båt.
Nästa dags morgon följa vi med ångaren till 0ijord för
att med roddbåt fortsätta till Rombaksbotten och sedan till
fots till Hunddalens järnvägsstation. Men afståndet är längre
än vi beräknat och vind och vågor äro oss ej bevågna, och
därför landa vi vid några bondgårdar, hvarifrån den skarpaste
stigning för upp till Strömsnes järnvägsstation.
Så återse vi de mjuka konturerna af fjällen kring Torne
träsk, om möjligt än mer betagande i den skymningsdager,
som ligger utbredd öfver dem. Passagerarna flocka sig i
fönstren, tills den sista skymten af fjällen försvunnit och i
stället ljusen från Kiruna börja tindra i fjärran.
Malmbolagets upplysta, komfortabelt inredda hotell i
Kiruna framstår ofantligt inbjudande, och Teelki och jag
kunna ej undertrycka en liten suck vid tanken på att nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
