Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lik en jättemun alltjämt utspydde nya moln- och dimmassor.
Jag måste därför tänka på att anträda återfärden utan att
ha gjort någon grundligare undersökning af toppen.1
I största hast uppfriskade vi oss med en värmande dryck,
men någon längre hvila var icke att tänka på under den nu
rådande kölden, som var så stark, att oljan frös i min slutare,
h var igenom jag gick miste om de bästa resultaten af mina
fotografiska ansträngningar och fick mina intressantaste plåtar
förstörda. Och så fortsatte vi under tilltagande snöfall farden
utför den sydvästra toppen, och klockan strax efter ett på
1 Såsom af ofvanstående synes nådde herr Gerngross icke
stor-toppen. Denna bestegs emellertid i sommar af bland andra fotografen
Borg Mesch, hvilken därvid tog de här publicerade, synnerligen
instruktiva fotografierna. — Om herr Borg Meschs uppstigning, som skedde
frän sydöstra sidan, må här följande sammandragna skildring lämnas,
hämtad ur ett bref från honom till Föreningen:
»Ungefär vid niotiden på morgonen den 23 juli begaf jag mig,
jämte mitt sällskap, af från sista tältplatsen vid skogsgränsen vid
Tar-fallajokkis strand och följde sluttningen af Ladtjovaggedalen mellan
den s. k. Kebnekitteln eller Tuölpagorni till vänster och Kebnetjåkko
till höger. Vi passerade tätt under själfva jökelhufvudet, förbi jökelns
sydligaste spets, och kommo upp bland en massa nedrasade
klippblock, hvilka bilda den ofantliga kittel, som utgör slutet af denna
dalgång, hvars botten man bör följa i hela dess utsträckning. Under
inga förhållanden bör man lämna den, förrän man skall bestiga själfva
den högsta snökammen till höger. Denna snökam synes vara jökelns
högsta punkt, men därför ingalunda Kebnekaises högsta topp.
Snöskreden voro denna dag talrika till följd af den starka värme,
som rådt hela veckan, och de kommo såsom man tänker sig vattnet
genom en sluss, då fördämningen plötsligt brytes. Äfven klippblocken
började komma neddansande från sina upphöjda platser, balanserande
på glaciärens yttersta bräm, och mina följeslagare ansågo det därför
rådligast att icke fortsätta vidare. Men själf lät jag mig icke
afskräc-kas, utan fortsatte färden ensam.
Sedan jag hunnit upp till snökammens högsta punkt, blef min första
omsorg att söka efter en lämplig plats, hvarifrån jag kunde böija
uppstigningen för den nästan lodräta, trasiga bergväggen, midtunder den
snöhölj da högsta käglan.
Den, som söker sig upp denna väg, bör noga iakttaga att följa
själfva ryggen af snökammen och ej försöka taga en genare väg öfver
den skålformiga fördjupningen i den oerhördt stora glaciären, ty där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
