Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarnas lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från kjortelsäcken har broderiet i en öfverflödande
rikedom utbredt sig till hättan och kjortelbandet,
som blifvit allt bredare för att mottaga alla
uppväxande rosor och blad och utträngt det enkla
väfda bandet. Slutligen breder det ut sig äfven öfver
tröjan, så att såväl framstycke som axlar, rygg och
ärmar ofvan och under är fylldt och öfverväxt af
slingrande blomster.
Med denna blomsterrikedom för ögonen är det inte
endast ljudlikheten med socknens namn, som kommer
en att tänka på Flora, blomstergudinnan, och hennes
fester.
Så kulminerade denna konst, höjden upphanns och
längre kunde den inte gå. Nu behöfde den en ny
impuls utifrån, för att ledas ut på nya, friska
arbetsfält. Men denna kom ej, eller rättare
var alltför vag och omogen. Därför inställde
sig också följdriktigt förfallet, urartningen,
tillbakagången. Och där befinner den sig i närvarande
stund.
Den befruktande tanke, som skulle leda konsten in
på nya banor, hette naturalismen. Den har fyllt
sitt utomordentligt stora värf i världens konst,
och som ensidig konstriktning är den den dag i dag en
öfvervunnen ståndpunkt. Endast i Flodas textilkonst
härskar den ännu.
Vid ett ornament, hvars enda uppgift är att pryda den
plats, för hvilken det valts, ligger icke någon som
helst vikt vid ett naturtroget återgifvande af ett
visst motiv, t. ex. en blomma eller ett blad. Tvärtom
måste i de allra flesta fall blomman eller bladet
omskapas, omtecknas, så att den passar för sitt
ändamål och på sin plats. Det är vidare ej nog med
att en yta fylles med blommor. Först och främst
måste i anordningen däraf finnas en viss jämvikt,
som tillfredsställer ögat. På en väska t. ex., som
har två lika sidor till höger och vänster, måste
mönstret fördelas någorlunda likformigt på ömse sidor
om midtellinjen o. s. v. Och så måste sådana färger
väljas, som stå i samklang med hvarandra och det hela,
oberoende af huru motsvarande föremål i verkligheten
är färgadt.
Det är detta man nu alltmer aflägsnat sig ifrån
i Flödas påsömskonst. Det gamla omformandet af
naturliga förebilder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
