Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vindjagad våg, fatta nu om plogen och rycka
hårdhändt i runda tömmar att tygla oxarna på åkern.
Fackmännen säga, att fisken periodvis flyttar och
att den nu vandrar fjärran från Gutaöns kuster.
Men det är på tiden att fortsätta norrut. Snart
nå vi landsvägen och sen bär det af mot Ire och
Hangvar. Stenkyrka stora by passera vi, vida åkerfält
ila vi förbi. Ire gård är snart bakom oss och vi
fortsätta mot Kappelshamn.
Här är bara skog utan någon mänsklig boning. Skog
– hvad säger jag –, nej, ömkliga, puckelryggiga,
förtynade, uppbrända, än krypande, än i sicksack
växande, nariga tallgubbar. Hade vi sett skogen
för hundra år sedan, så hade vi säkert sett samma
träd som nu, och jag undrar, om inte salig Valdemar
Atterdag, om han under sitt röfvartåg mot gutarna
hittat på att göra en cykeltur hit till Hangvar,
hade funnit samma skog med samma träd. Den kan växa
huru länge som helst, utan att bli större, ty hvad
växer den uti? Ingenting, ingenting alls. Instucken
i kalkklippans små rämnor står den, platt ligger
den på den horisontala, nakna hällen, fast suger
den sig med tusen små rötter i de enstaka blocken,
som ligga här och där. Någon jord har den inte, på
sin höjd några atomer ruttnade växtämnen, som vinden
kastat in i kalkstenens rämnor.
Blott ett af Floras barn, den härdiga, kraftigt gröna
tulkörten (Cynanchum Vincetoxicum), står frodig och
frisk midt i stenhällen.
Marken är horisontal, som vore den skapad under
vattenpass, och på långa sträckor ligger hällen
naken utan ett spår af jord eller grönska. Skulle man
kunna slipa hällen, så finge man väldiga salar med
poleradt marmorgolf, sannskyldiga underverk. Ganska
besynnerlig ser vägen ut, där den i svaga bukter
slingrar fram på en ett par decimeter hög bank,
fullkomligt horisontal. Ingenstädes på Gotland sågo
vi en sådan obygd som här.
Snart nådde vi Kappelshamn vid den djupt inskurna
viken mellan Halls breda udde, som vi nyss passerat,
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
