Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En jättelik grund kittel bildar fältet med en
genomskärning af mera än en kilometer. Kittelns kanter
bildas af höga sanddyner, som sakta röra sig radiellt
utåt, vidgande kitteln och dränkande kringliggande
skog. Ofta i skarpare lutning än 45° vinkel reser
sig vågen midt i skogen, och egendomlig ter sig synen,
då man utan något som helst förebud plötsligt ser en
ljusgul vägg af fin sand ofta till trädtopparnas höjd
stänga ens väg i skogen.
Begrafda ända upp till den yfviga kronan stå furorna,
liksom anropade de vandraren om hjälp i sin nöd. Men
hjälp gifves icke; om några år har toppen försvunnit,
slukats af den omättlige kolossen. Några år till
och vågen har gått förbi på sitt härjningståg
mot skogen. De begrafda furorna stå upp i dagen,
liken resa sig ur sina grafvar, men hur se de
ut? Förtorkade, mörka vålnader sträcka stripiga,
nakna armar mot den blå himmeln, nedkallande
dess förbannelser öfver allhärjaren sanden. Likt
spöken stå de där, då månen går upp öfver fjärran
skogsrand, kastande långa, skräckfulla slagskuggor
öfver sandytan. Deras stam är spröd; höstvinden bryter
den och kastar den hejdlöst på sanden att begrafvas
och försvinna. Det är skogens och flygsandens saga
på Gotlands Fårö.
Blott några hundra meter från sanddynen står ett
litet torp, omgifvet af tropisk grönska.
»Är ni inte rädd för sanden», frågade jag bondtösen,
som stod i dörren.
»Naj», fick jag till svar, »han gar långsam, sanden,
men om några år få vi nock flytte eut.»
Då klockan led mot fem på eftermiddagen, var det tid
att börja söka efter härbärge och mat. Båda delarna
funno vi hos den gästfria folkskollärarefamiljen
i Ringvide. Folkskolläraren och hans hustru voro
båda älskare af trädgårdsskötsel, och en vackrare
anläggning än den, som omgaf deras nätta hem, får
man söka efter.
Dagen därpå cyklade vi tillbaka till Fårösund,
passerade Bunge och Rute, rastade en timme i Lärbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
