Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandras lif draga de så genom
bondstadsgatorna. Luften spritter af lif och
lust. Ögon stråla, kinder purpras vid hvarje
gotta, d. v. s. stor, fyrkantig karamell i krusadt
silkespapper, en flicka får af någon pojk. De äro
ju de oförtydbara bevisen på hennes tjusmakt. Såsom
segertroféer skola de sedan pryda stugväggen där
hemma i den aflägse byn.
Men i Skellet’staden rågas likväl glädjemåttet. Här
har vanligen någon konstmakare passat på att slå
upp en skjutbana, panorama eller karusell. Den under
dagligdagsslitet tillbakaträngda nöjeslystnaden tar
här ut sin rätt.
Huj, så det går! Tio kronor åkas upp som ett intet. En
valkyrieridt lik te sig de ranka flickgestalterna
med den skärblommande hyn, de af fröjdefull skräck
mörkglänsande ögonen och det flygande håret mot den
gyllengröna vinterhimlen.
Och så klockbytet i Sidenmarkshörnet! Det är pojkarnas
hasardspel liksom hästbytet är fädernas. Här gifvas
bud, här råder lif och spänning som på en börs!
Flickorna fröjda under tiden sin själ inne i boden
med inköp af mässingsringar och virktrådsnystan.
Nu faller midvintersmörkret på.
Den sorlande människofloden strömmar åter ut till
bondstaden! Här börja besöken i kamrarna med de
flammande eldarna och det rykande kaffet.
Nu är det flickornas tur att bjuda på medhafda
håfvor. Spriten, med hvilken de flitigt nedsköljas,
är vanligen af pojkarna inköpt på förhand eller ock
tillhandahålles den tjänstvilligt af »langare», som
likt eld i ljung alltid smyga omkring i bondstaden
vid kyrkhelger. Blodet blir allt hetare, modet växer,
ut går det på eröfrarstråt bland flickorna.
Är den åtrådda motspänstig, skjuter hon den tunga
järnrigeln för sin dörr, in genom fönstret då! Och
hvem säger, att icke den så vunnas hjärta slår
varmare för stormaren efter denna bragd. I en annan
kammare går dansen lusteligt, ehuru försiktigt efter
de dämpade tonerna af kam eller munharmonika, under
det en lill’Jonke står på vakt mot länsmannen. Det är
ju strängt förbud emot dans och olåt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
