Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om att bjudas en tredje. Men se, det ingick ej i
hans beräkning, utan då den glömska uppasserskan
gick förbi honom, gaf han henne en sakta påstötning,
i det han sade: »Frest mej en gång tell.»
Under tiden prydes bruden uppe på vindskammaren i sin
skrud, hvartill hör utom krona och krans en myckenhet
röda rosor, af »brudframman». Hon är brudens första
kammarfru, tillhandahåller henne oftast mot en viss
hyra »bruastassen» och intar vid bröllopsbordet
hedersplatsen vid hennes sida.
Till det yttre lugn samspråkar brudgummen med
gästerna, hur otåligt han än väntar budet från
brudkammaren. Ändtligen kommer det. Han leder själf
bruden till altaret.
Efter vigseln drickes brudskälen i piccadon eller
körsbärsvin med tilltugg af minst ett halft kvarter
långa smörbakelser.
För den tillfälligt valde värden och värdinnan kommer
sedan det kinkiga värfvet att bänka enhvar efter
heder och värdighet vid det i hästskoform dukade
middagsbordet. Här gäller att vara minnesgod. Först
för släkten, tvåmänningar och tremänningar till
brudparet, därnäst för åldermän, tolfmän och andra
storgubbar med deras äkta vif. Äran är kär. Och
ovänskap, som varar både år och dag, kan vållas,
om ej enhvar får en plats, som anstår.
Men ingen vise sig angelägen. Tvärtom drar mången sig
undan till gilleshusets aflägsnaste vrår, därifrån de
under idkeligt krus och trug föras till gillesbordet.
Så äro då alla där.
Ett barn, vanligen någon af brudparets syskon,
läser nu bordsbönen, ju längre ju bättre. Belöningen
härför af de rörda gästerna är fyra eller fem blanka
silfverkronor.
Måltiden inledes alltid med smör, bröd, ost
och pressylta, utplanterade här och hvar på
festbordet. Allt under det värden träget låter
de flata, rödrosiga snapsflaskorna gå laget
rundt. Blåbrännvinet är festdrycken, den enda, som
förtäres under hela middagen. Och skralt bröllop är
det, där icke enhvar får taga till sig så mycket han
vill. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
