Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Natur och kultur i norra Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Generalstabens karta öfver hithörande delar af
Halland, så frapperas man af det stora antal
kvarnar, som finnes angifna å densamma. Vid en
obetydlig bäck norr om Kungsbacka ligga sålunda 6
dylika i rad och vid många af de små rännilar, som
komma från bergplatåerna kring Derome, träffas 3-4
sådana. Man får dock icke göra sig några alltför
höga föreställningar om dessa kvarnars storlek
och beskaffenhet i öfrigt. De äro, såsom framgår
af bild 6, små, ytterst primitivt inrättade kojor,
och till följd af den nyssnämnda egendomligheten hos
vattendragen kunna de blott användas några dagar under
våren och hösten. Ur industriell synpunkt erbjuda de
därför föga af intresse, men turistens uppmärksamhet
förtjäna de dock, dels såsom nästan lika typiska för
ifrågavarande trakt som väderkvarnarna för Öland,
och dels såsom en ålderdomlig byggnadsform, som nu
håller på att försvinna. Af de på kartan (bladen
öfversedda 1895-96) angifna kvarnarna återfinnes i
verkligheten blott en del, kanske icke ens hälften,
och äfven dessa tyckas snart vara fallfärdiga. Enär
sådana kvarnar äro belägna vid de små bäckar, som
nedstörta från berg- och moränområdena, är deras
omgifning vanligen ofruktbar och ödslig.
Bild 6 visar vattenhjulets originella
konstruktion. Detta är nämligen hvarken öfver- eller
underfallshjul, ej heller turbin. Bilden torde bättre
än beskrifning åskådliggöra dess beskaffenhet. Farten
regleras genom att medelst den stång, som synes till
vänster om hjulet, lyfta det mer eller mindre ur
vattenstrålen. Vid den vertikala axel, som går upp
från hjulet, är ena kvarnstenen fäst och på densamma
hvilar den andra, försedd med ett hål, genom hvilket
säden nedhälles. Bredvid stenarna står en träho,
i hvilken mjölet uppsamlas. Man kan icke tänka sig
något mera primitivt, och det är icke att undra på
om dessa kvarnar äro dömda att försvinna.
Moränmarkerna i denna trakt ha alltså den betydelse
för människan, att de lämna torf till bränsle,
och de bäckar, som afvattna dem, drifkraft. Såsom
nämndes i samband med skildringen af deras vegetation,
användas de äfven till betesmarker, om ock gräset är
sparsamt. Däremot äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
