Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommartiden mästadels uttorka.» Den första och såvidt
jag vet enda längre beskrifning öfver ön härstammar
från Linné, som under sin öländska resa d. 15 juni
1741 reste öfver och uppgjorde en förteckning öfver
dess växter. Jag vill inledningsvis fullständigt
citera denna raska och rätt ingående skildring.
»Blåkulsresan antogs strax på middagen, sedan vi
väl blifvit smorda, då vädret lungnade och hafvet
stillade sig. Vi skyndade oss til Stranden, styrandes
båten rätt åt Blåkulla, et Berg, som syntes 2 mihl
ifrån oss stiga helt blått, likt en half glob, up ur
vatnet, och tycktes liksom löpa undan för våre flitige
Roddare. Medan siöfolket berättade, ät man ei borde
kalla det Blåkulla utan Kiärringen eller Jungfrun,
ty annars uptändes storm och man komme i lifsfara,
begynte nordan kasta vågorna och en stickande storm
at stielpa båten; alla måste vi då arbeta; med största
lifsfara uttröttade kommo änteligen fram, men hafvets
svallande med stark siögång hade när slagit oss sönder
mot klipporna.
»Blåkulla är en liten ö, emellan Ölands norra udde och
Småland belägen, den Kiäringar och sagor dedicerat åt
Pluto, men ei Neptuno, fast än den senare tycktes taga
henne mer i protection ifrån Öknamn; de säga alment,
at alla Trollpackor hit skola resa (sannerligen en
rätt besvärlig resa) hvar Skiärtorsdag; men den som
en gång varit här på orten, lärer aldrig mer resa hit,
och nog finna orsaken till fablen: Ty om någon ort i
werlden ser hiskelig ut, är wisserligen denna en af de
grymmaste, derför man ock henne kort beskrifver. Här
äro bärg til wallar, och inom dem en låg löfskog af
Ek, Biörk etc., åter högre Bärg, sedan små skog, än
högre bärg, och änteligen de aldrahögste ofvan på;
bärgen äro stenklippor af röd spatacktig bar sten,
öfvervuxne med en beksvart lichen, qui Lichenoides 81
Dil.[1] som Klipporna aldeles betäcker och giör svarta,
hvaribland Lichen cinereus arboreus marginibus pilosis
major Vail.[2] wäxer up ur sielfva bärget helt smal
och uprätt; Dessa begge tilsammans med de meteora,
som upstiga utur hafvet, giöra ät Blåkulla synes på
långt håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
