Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun - Bild 62. Grisselgryt (på östra sidan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidernas lopp, och där ha träd, buskar och örter
fattat posto. Stenarna i det väldiga stenröset utgöras
naturligen hufvudsakligast af öns granit, men i
ganska stor mängd, i synnerhet nere vid stranden,
äfven af den vackert skiktade kambriska sandsten, som
underlagrar hela Ölands kalkstens- och skifferbäddar
och som skjuter långt ut i Kalmarsund. Ofta finner
man stycken med vinkelrätt mot skiktningen gående
cylindrar, kallade Scolithus linearis, hvilka af
geologerna uppfattas som maskrör. Att graniten vittrar
relativt lätt framgår däraf, att
<!– FIXME: bild: GRISSELGRYT (på östra sidan).
Fot. af Johan Erikson. –>
man på sina ställen riktigt kan skala af tunnare blad
af bergarten. De väldiga blocksamlingar, som på flera
ställen kanta ön, de s. k. gryten, tobisgrisslornas
häckplatser, hafva naturligen vittring och
frostsprängning att tacka för sin uppkomst.
Ön har
fått sin ändgiltiga form af inlandsisen och företer
en utmärkt bild af motsättningen mellan stöt- och
läsida. Hela norra sidan af ön är afslipad och höjer
sig småningom i oregelbundna terrasser upp till öns
högsta punkt, omkring 90 m., under det att på den
södra sidan tvära branter stupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
