Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porjuskatarakterna och en forsfärd på Lule älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storartade och omväxlande katarakter, som gjort den
föregående dagens färd så minnesrik.
Mellan Harsprånget och Ligga utgöres älfven
hufvudsakligen af trenne områden, nämligen två
selen, Pakkoselet och Liggaselet samt de däremellan
befintliga talrika små fallen och forsarna, hvilka
lämpligen kunna sammanfattas under benämningen
Liggafallen. Det största utaf de verkliga fallen är
ej fullt 4 meter högt.
Vi nalkades nu Ligga och ett annat intresse
än vattenfallen började lägga beslag på vår
uppmärksamhet, nämligen färden i båt genom Ligga-
och Turaforsarna. »Om bara Nikke i Suppekadde är
hemma, han följa med, jag icke vara rädd fara genom
Turaforsen, doktor också icke vara rädd», rotvälskade
Vuopio oupphörligen. Tills vidare koncentrerade sig
intresset på om denne märklige Nikke skulle vara hemma
eller måhända ute på slåtter någonstädes långt borta.
När vi vid 1/2 8-tiden på aftonen anlände till
Suppekadde fingo vi höra, att Nikke verkligen var
hemma. Vi stannade därför därstädes öfver natten och
fortsatte icke till Ligga, som är ett äldre och större
ställe. Suppekadde är endast ett kronotorp, uppodladt
af de nuvarande innehafvarna för ett tjugutal år
sedan. Det brytes nämligen bygd fortfarande vid
Storlule och många nya ställen torde nog kunna
anläggas såväl vid den ödsliga och folktomma Stora
Lule älfs öfre delar som vid det fiskrika och af
människoboningar föga berörda Stora Lule vatten.
Nikke var en stor och lång kronotorparson, sannolikt
mellan 25 och 30 år gammal och med ett tryggt och
förtroendeingifvande uppträdande. Han hade farit
genom forsarna tre gånger förut och det skulle nog
gå bra nu också. Två karlar hade visserligen en gång
omkommit därstädes, men de hade varit berusade. Utan
att jag egentligen hade yttrat någon farhåga,
började han att lugna mig, hvilket dock hade en
motsatt verkan, ty jag kunde nu ej annat tänka än,
att färden dock var i afsevärd mån lifsfarlig. Men
huru ämnade jag göra med båt? Nikke hade en utmärkt
båt, den kunde vi ju få låna, men huru skulle han
kunna få igen den, det behöfdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
