- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
5

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


fattigdomens gamla Sverige. Vanligen vaknar han ungefär
midt i provinsen, just lagom för att få se åsens skogssköflade
kullar med sina enbuskcypresser bölja bort likt en oändlig
kyrkogård. Den sista björkhagen skall försvinna bakom
honom, de sista ljungruskorna och de sista gråstenarna. Först
Ringsjöns vida vattenplan med de mjuka löfskogslinjerna
öfver stränderna skall visa honom något nytt. Och så
kommer slätten så långt ögat når. »Se så där ja, nu är man i
Skåne», säger han, och mannen har rätt.

Om man bortser från kristianstadsslätten, bildar den
fyrkantiga provinsens nordväst-sydostliga diagonal gränsen mellan
skånskt och uppsvenskt landskapskynne. Längs eller i
närheten af denna gränslinje gå de af urberget formade åsarna,
af hvilka de mäktigaste äro Hallandsåsen och Söderåsen
med sina afläggare nere på slätten, Linderödsåsen och
Romeleåsen. Mellan dessa åsar, men framför allt söderut ifrån dem,
breda sig slätterna, än plana som hade de danats efter
vattenpass, än böljande i långdragna vågor likt ett haf i dyning,
öfver långgrund botten utan skärgård når hafvet in på
kusterna och träffar där endast lösa jordarter. Därför slutar
landet med sandfält och sandvallar där Östersjön ligger på
med sköljande vågor eller med dyiga strandängar vid
Sundets stillsamma vatten. Endast på två punkter går åsarnas
urberg ut i hafvet — det är med Stenshufvuds branter norr
om Simrishamn och med Hallandsåsen och Kullabergets stup
och bränningar mot Kattegat.

Man har ju hos oss mycket skämtat öfver danskarnas
»Himmelsbjerg», och stort anseende hos uppsvensken ha
nog inte heller de skånska bergen haft — de nå ju
ingenstädes högre än 200 meter. Vi skåningar kunna förlåta
honom, ty han har icke sett dem — jag skulle vilja säga:
han har icke undfått dem. Fjäll och berg verka på olika
sätt, och berg och berg är inte heller alldeles detsamma.
Verkan beror icke enbart på höjden öfver hafvet. Den
beror också på omgifningarna, på motsättningarna. Den som
vandrat fram genom en lappländsk sumpskog och sett
snöfjällen i fjärran, han vet hvad dessa fjäll äro värda. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1906/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free