Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går fram i ett tröstlöst enahanda, mil efter mil går han öfver
den sura hvitmossan och öfver ruttnande trädskelett, mellan
de småvuxna, tunna granarna, med sin allt besnärjande och
allt förkväfvande lafbeklädnad. Han har det kvalmigt
och kvaft omkring sig, han är trött och törstig. Då äro
honom de ljusblå fjällen,som stiga fram inför honom, mera än
bäddens hvila, mera än ett bad i svala vågor och
bättre än pärlande champagne. De äro jorden själf som lyft
upp sitt hufvud, frigjordt från parasiterna, jorden som höjt sig
i väldiga vågor för att komma himlen närmare. Och
människan känner sig som delaktig i och som frigjord i denna
kraftyttring, i denna frihet öfver alla gränser, i denna det
orördas och obefläckades friskhet och renhet.
En stämning af helt annan innebörd ger oss de skånska
åsarna, dessa underbara korsningsprodukter af jord i kamp
och jord i solig hvila. De måtta icke efter oändligheten
med eggar och tinnar. De bevara slättlinjernas ro, och där
de forma sig något starkare, spänna de sina bågar i den
romanska tempelstilen. För människorna där ute på den vida
slätten stiga de som stöpta i drömmens blidhet, mjukt
formade som kvinnolemmar, blå som daggbelupna drufvor eller
som vilddrufvans fjun där färgen flyter ut i rymden. De
bryta icke sinnenas ro, de väcka ingen äfventyrets trånad.
Och för dem, som vandra där uppe, är det som hade
det ringt till helgsmål öfver världen, som ligger stor och
tigande med sammangångna färger likt ett stilla,
solbegjutet haf.
FRÅN SKÄRALID.
Fot. af A. Blomgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
