Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där äro tre punkter på dessa åsar, hvilka formats med
djärfvare mått och som blifvit särskildt berömda —
Stenshufvud när de många vildaplarna blomma i dalen och berget
höjer sig med enar och hvitsirad slån för att gå ned som
ättestupor i Östersjöns vågor; Skäralid den underliga rämnan
i åsen, i hvilken bäcken från Odensjön går fram öfver den
gröna bottnen och bokarna klättra uppför branterna. Och
så är det Kullaberg.
Det märkvärdiga med detta Kullaberg är dess intima
förhållande till slätten. Det är bygden själf, den bördiga
Kullabygden, som långsamt lyfter sig mot bergets kullar, går upp
med gårdarna och sädesfälten, med de gröna slänterna, där
gnejsen bryter igenom här och där och de vindstrukna
ekbuskarna samla sig i små runda öar. Ingenstädes i vårt land
skall ni se ett berg så sprunget fram ur slätten själf och så
behålla slättens leende i sina linjer. Och ingenstädes vid
våra långa kuster skall man få se ett haf kråma sig för en
så rik och skiftande flora.
Det mest karaktärsgifvande i denna växtvärld är bokarna.
Dessa gå ju på västsidan ända upp till Göteborg och äro
hemma ännu i
södra Småland.
Men aldrig norr
om
Skelderviken skall man
se dem i så
aktningsbjudande
samling, och
ingenstädes som
där gå de upp
på höj derna och
trotsa
nordväststormen. Bokar kläda
sydsidan, stora vidtfamnande. Lågvuxna och packade dragas
de utåt fyren upp som raggiga fällar öfver berget. Smärta
och höga, med små sammantryckta kronor, som pinjer
ODENSJÖN. Fot. af A. Blomgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
