- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
8

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


skåda de ut mot Arilds blåa vik och nordstrandens sargade
klippor.

Och så är det björnbärssnåren, som öfver stengärdena välla
in på vägarna, vildrosorna, kaprifolien och den röda ljungen,
som följer berget öfverallt där det böljar bort, högre och
högre, längre och längre ut i hafvet.

Från sitt torn på detta berg var det som »Kullamannen»
tydde stjärnorna, och det var här som den sköna fru
Helene till Säbygård ville begrafva sin kärlek till Valdemar
Seier. Och en bättre vrå af världen att gömma en sorg i
gifves förvisso ej. Och säkert finnes icke bättre vänner att
anförtro en olycka åt än vågorna, som Kattegat sänder mot
bränningarna inunder Kulla fyr, med evigt stänk och evigt
sorlande och ett mullrande af stenarna i »malen», som
öfverröstar allt som eljest ljuder för ens öron i lifvet.

Kullaberget är tillflyktsorten för det skånska
landskapslynnets romantik liksom sägnen om Ljungby horn och pipa
är det för folklynnets. Eljest är landskapet och folket icke
romantiskt. Skåne är ju den landsända, i hvilken Sverige
och svenska folket ändtligen funnit ro, i bondehemmanens
hemtrefliga välmåga och i herrgårdarnas förnäma sorglöshet.
Välmåga och sorglöshet finns det i Skåne. Och på vissa
punkter, både inom naturen och folket, har det här och där
spirat upp en förnämhet. Den förfining som, visserligen ofta
ensidig och ofullkomlig och icke alltid så genuint skånsk,
gör sig gällande hos herrgårdsfolket, den har i naturen en
ännu mer idealisk motsvarighet i bokskogarna. Och som
förnämiteter gärna sälla sig tillsammans, så höra bokskogarna
i regel till herregodsen. Det har af ålder varit godt om
båda delarna. »På gens de qualité och bok», heter det
nå-gonstädes, »finns ingens brist i Skåne.»

När snön smält på förvåren, ligger bokskogen som en
mörkbrun sky längs efter synranden af den svarta jorden.
Så torkar myllan upp, skogen tätnar och ljusnar, ty
knopparna svälla. En tidig majdag brister det första knopphöljet,
ett litet mjukt blad sticker ut sina fjun och vecklar ut sin
skifva, mjuk som silke, genomskinlig för solens strålar. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1906/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free