- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
10

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


domen. Det ligger en sällsam dager där inne, dit solljuset
silas genom ljusgröna hvalf. Det är sä tyst där inne, ty utan
ljud falla de lossnade knoppfjällen, och vindsuset tonar bort
bland ännu fuktiga, finhyllta blad, som falla ihop som silke
för fläktarna. Det är så svalt där inne där mattan af
fjolårslöf ligger i dunkel, blott här och där med dallrande stänk
af solen. Går man fram på löfmattan, så frasar det lätt
under ens fötter. Det låter som »tyst! tyst!» Man väntar få
se en råbocks undrande ögon vändas emot en mellan
stammarnas mäktiga pelare. Och man går varligt fram öfver
markens dufkullor och harsyra, öfver gökärten och gulsugorna
och de himmelsblå violerna.

Men ni skall slutligen också se bokskogen mot
grandungarna, som man nu alltmera kastar in i tomrummen efter
sköflade bokhult. Ni skall en vårkväll när det skymmer se en
bokgren sträckas mot den svarta granväggen, de ljusa löfven
som sugit till sig solens strålar och hålla dem kvar för att
lysa upp i vårnatten. Ni skall se denna underbara
färgverkan, och ni skall förstå hvad skillnaden var mellan det gamla
allvarsamma Sverige och det gamla lynnesljusa, lifslystna
Danmark.

Jag har talat om åsarna och om bokskogarna. Efter detta
har jag att för den intresserade föreställa jorden själf på de
vida skåneslätterna.

Må han se det en solig marsdag träda fram i all sin
nakenhet, när det stora, hvita täcket lyfts från marker och tak.
Plogfåror i oändligt perspektiv ser han dragna i svart,
fuktigt glänsande jord, urblekta stubbåkrar och vintersädens
gröna fält. Längs vägar och ägoskäl sträckas pilträdens
rader, lutande mot hvarandra som små skrumpna gubbar
sina af kvistade ansvällda hufvud, eller färdiga att falla öfver
i dikets vatten. Äro de ännu icke stubbade, skimrar
kronornas kvistverk som kopparröda eldar. Det lyser hvitt af
de kringbyggda gårdarna, och det står rödt mot det hvita
från gaflar och korsvirke. En skata gör några jämfotahopp
uppför takets kulliga sammetsgröna mossa, och tar plats högst
uppe på ett af »ryggaträden».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1906/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free