- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
13

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I senhöstens förklarade ljus skall denna rikedom förbrinna.
I ett sista kraftigt färgackord skall den lösas upp i intet.
Länge stå betfälten blänkande gröna, länge lysa
höstfiblornas små gula bloss vid vägkanterna, och tisteln håller sig
rak fast bladen sloka. Till slut skall endast sädesstubben
ligga kvar och glittra och pilträdens fina löffång sträcka
sina silfverstrimmor öfver det förödda landet.

Men det finns ingen sentimentalitet och ingen sorg i denna
förgängelse. Där är det skånska jämnmodet som icke
förbrännes, en lugn och leende gång mot hvilan.

Och himlen kommer med dimmor och regn. Och snön
kommer och gör landets mjuka former ännu mjukare.
Allting gömmes under det oändliga hvita. Blott de vissna
fruktkorgarna på kardborrestånd och röllekor finner
grönfinken som frusen drager fram efter vägen.

Jag har talat litet om skånelandet. Det hör till min
uppgift att också meddela något om detta välsignade lands
bebyggare. Mitt ärade publikum skall helt säkert intressera
sig lika mycket för denna sida af saken. Man har alltid
intresserat sig för skåningarna. Man har intresserat sig för
dem så som man intresserat sig för en rolig historia. Folk
har alltid fått ett lättare och gladare minspel när det blifvit
tal om dessa människor, man har svårt att ta dem på allvar
liksom man haft svårt att räkna dem till de riktiga
svenskarna. Men man har sett vänligt på dem, såsom man
har råd att se på folk, som ansetts oskadligt. Man har
välvilligt intresserat sig synnerligen för två ting: deras mat och
deras målföre — gröt på faten och gröt i målet — det har
varit skåningens betydelsefullaste attributer.

Så enkel är dock ingalunda saken. Den traditionella
uppfattningen, äfven där den är som bäst underrättad och som
minst ensidig, blir med hvarje dag som går tillämplig på
ett allt trängre område. Vår tid är icke gynnsam för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:43:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1906/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free