Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ÅNGBÅT GENOM VÄRMLAND. I03
platsen. Och när vi lagt ut och fartyget fatt sin jämna fart,
ha vi det trefligt där. Där fa vi mat eller kaffe, om vi ej
vilja krypa ned i salongen. Där ha vi tillfälle att lära känna
värmlänningen med det glada, lätta sinnet. Kaptenen har
fatt en gipsfigur föreställande en tjock tysk handelsresande
med ett hål i * ryggen att stoppa slantar i; den ställes på
kappen och väcker ohejdad munterhet, som föremål för
hvarje-handa kvickheter. Besättningskarlarna grina, så de äro
far-diga att kikna. Och borta på pråmen tar en af karlarna,
sedan knoget är slut, fram sitt munklaver och spelar, medan
han på sitt lilla däck snurrar rundt och gör de löjligaste
kaprioler till de andras förnöjelse. Styrketåren de tagit sig
är intet annat än en skopa af Klarälfvens klara vatten. Ja,
lifvet är ju härligt! Solen lyser ju så skönt öfver den vackra,
lugna dalen, öfver älfvens glittrande yta, där vi i sakta mak
glida fram mellan löfskogbevuxna stränder. Och på stranden
se vi här och hvar på eftermiddagen gummorna iklädda sina
nationaldräkter stå med stickstrumporna i hand för att se på
ångbåten, som för dem representerar stora världen, och för
att utbyta en hälsning eller ett ord med någon ombord. I
slutet af maj och början af juni månad skall en färd på
älf-ven i synnerhet vara full af tjusning. Med väldig
vattenmassa flyter då älfven fram som i en skog af blommande
hägg och mellan ängar betäckta af liljekonvaljer i ofantliga
massor. Blomdoften ligger öfver hela dalen.
Men äfven under sommaren är färden obeskrifligt
intressant. De höga bergväggarna följa oss oafbrutet, gårdar,
byar och kyrkor, väl odlade åkerfält, ängar och dungar af
löfskog omväxla ständigt i dalens botten. Och tafian är
ständigt ny och förändras oupphörligt genom älfvens
sling-ringar. An gå vi fram mellan gula, vajande rågfält, än
vänder fartyget stäfven rakt mot bergväggen, som hotande mörk
•«
kastar sin skugga öfver vattnet. An åter breder älfven ut
sig, och ur dess blåa yta stiga de gula sandbankarna upp.
Bergsidornas gröna barrskogar faras här och hvar af »löpen»,
branta, sandiga sluttningar, utför hvilka timmerstockarna åka
ned i älfven, På flera mU afstånd synas Brattåsens <?ch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
