Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 MALRIAGENS BY OCH FJÄLLNÄS.
videt, hafva någon större utsikt att undgå fårens och
getternas matlust. Dessas fria framfart såsom skogshushållare
har nog här sina stora betänkligheter.
Den, som i klimatförsämring skulle vilja se en hotande
fara för tillvarons villkor häruppe, skulle tilläfventyrs kunna
åberopa den iakttagelsen att, medan för 15—20 år sedan en
mängd svalor hade sin sommarbostad i Malmagen, dessa
gäster numera äro nästan alldeles försvunna. Något enstaka
par synes ännu hålla till vid de förutnämnda båda
funäs-dalsgårdarna, men i öfrigt äro dessa fåglar borta. Och deras
uteblifvande torde helt visst vara definitivt och ej beroende af
särskilda omständigheter, såsom förhållandet är med kattugglor
och vråkar, hvilka komma med de sporadiskt uppträdande
fjällämlarna och försvinna med dem.
Man har trott sig finna, att fågelvärlden här uppe äfven
i öfrigt är mer och mindre företrädd under olika ar. Aren
1903 och 1904 t. ex. tycktes finkar, skvättor och dylika
småfåglar vara mycket fåtaliga. Ar 1905 åter förekommo de
ganska talrikt. Af kända orsaker varierar äfven riptillgången
— såväl fjäll- som dalripan förekommer här — ansenligt.
Ena året stöter man rätt ofta på kullarna, de talrika ungarna
springa eller småflyga åt alla håll, och modern utsätter sig
själf för den ögonskenligaste fara i syfte att rädda de små;
ett annat år äro kullarna små och fa till antalet. Äfven
snöskatan, som gärna håller till utmed skogsstigarna och genom
sitt plötsliga anskri kommer vandraren att spritta till, är
otvifvelaktigt ansenligt talrikare vissa år än andra.
Utom nu nämnda fåglar uppträda spofvar med flera
vadare vid mossar och tjärnar, och på fjällplatåerna höres
ljungpiparens vemodiga lockton, från sjöarna skriar den
fiskför-ödande lommen och anden smyger i vikarna med sina ungar,
den trefliga strömstaren guppar på stenarna i forsen och göken
ropar från fjällsidorna långt fram i juli. Falkar och
laf-skrikan, typiska för fjälltrakter, förekomma ock i Malmagen.
Skator och kråkor finnas, men en annan af människans
snyltgäster, gråsparfven, föraktar en trakt, där säd ej odlas och
kosthållet i öfrigt ej är att stå efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
