- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
157

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LANDSKAPSTYPER I DALSLAND.

*57

akvedukten samt en brusande fors. Ett litet utsiktstorn på
norra dalsidan erbjuder en härlig anblick öfver de romantiska
omgifningarna.

Jag har redan omnämnt, att Dalboslätten utmed Vänern
bildar ett själfständigt område, i v. skarpt begränsadt af
Kroppefjällsbranten. Innanför slätten kommer så kvartsitens
och skiffrarnas område med dess växlande natur. Den åter-

stående delen af Dal, alltså landet längst i väster, är af helt
annat skaplynne än de båda andra. Här är nämligen en
bergart allenarådande, som kanske i högre grad än någon
annan påtrycker landskapet en prägel af dyster enformighet,
nämligen gnejs. Här finnes föga
odlingsbar jord, och trakten är
därför ett mycket glest bebodt
skogsland. Det var denna del
af Dalsland, som förr kallades
Markerna till skillnad från
Slätt-Dal, hvilket ju i sin mån
bekräftar olikheten mellan dessa, båda

s

områden. De tvära ombyten i
landskapets fysionomi, som
utmärka nordöstra Dalsland, äro
här alldeles försvunna; naturen
är så att säga mera jämnstruken.

Långa bergåsar höja sig bakom
hvarandra, tills de förtona i ett
blånande fjärran, men deras sidor
sakna kvartsitens branta stup och
sänkorna mellan dem bära icke
lerskifferns yppiga vegetation, utan upptagas af risiga
vildmossar. Men skog växer här dock, om den också börjar bli

Bild ii,

PARTI AF HÄFVERUD.
Fot. af P. Stolpe.

något medtagen till följd af alltför hård afverkning, och
flottleder för timmertransporten sträcka sig på båda sidor om
riks-gränsen. Viktigast i detta afseende äro de båda sjöarna Stora
Le och Lelången. Dessa äro mycket långa — Stora Le har
mer än halfva Mälarens längd —, men ytterst smala och
hopsnöras stundom till trånga sund. De likna därför väldiga flo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free