Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ERIK ÂKERHIELM.
Gilbertils håla ligger här omspunnen af sagans skimmer,
bebodd af mörkt trolltyg. Och så här berättar man sagan:
På gården Svedudden i Västergyllen bodde en gång en
bonde, söm hade en Son vid namn Kettil. En gång, då
Kettil gick i vall med sin fars getter i den djupa.skogen
nära under berget, fick han se två jättar kommande ur detta.
I våldsam strid råkade de och länge kämpade de med
hvarandra, men oafgjord blef kampen. Då de nästa dag började
striden ännu vildare än förut, rullade Kettil ett hjul mellan
slagskämparna. Det nya tecknet förfärade dem så, att de
för en stund upphörde att strida. Då hämtade den svagare
nya krafter och då han åter med ursinnigt raseri angrep den
andre, vann han en lysande seger. Till tack för god hjälp
framtog jätten en runkafvel ur berget och gaf den till Kettil.
Seger öfver alla fiender förlänade den förtrollade kafveln och
vida känd blef Kettil öfver hela landet och namnet Runske
fick han bära efter den händelsen.
I ölmestad socken vid Vättern på smålandsstranden bodde
Gilbertil och han blef snart Kettils lärjunge i trolldomskonster.
Nu begaf det sig, att i denna tid på Visingsö härskade
tvenne konungar. På Näs slott på öns södra del bodde den
ene, på Borga slott nära norra udden den andre.
Borgakonungen ville draga en gräns mellan sitt område och
näskonungens och befallde därför Gilbertil att gräfva en kanal
öfver ön. Gilbertil började vid den klippiga stranden ej långt
från Näs slott, och så mäktig var han, att han snart gräft
sig fram ända till Kumlaby midtpå ön.
Men nu blef kungen i Näs mäkta vred och tillkallade den
trollkunnige Kettil från Svedudden för att sätta en gräns för
arbetet. Kettil gick öfver till Kumlaby och där fick han
se, hur Gilbertil arbetade djupt nere i jorden. Först bad
han Gilbertil med vänligt tal att sluta, men böner hjälpte
föga. Med våldsam kraft slungade han då runkafveln ned
mot Gilbertil. För att skydda hufvudet, tog denne emot
kafveln med handen, men då han skulle kasta den tillbaka
mot den väldige där uppe, hade handen fastnat i kafveln.
»Fatta tag med andra handen», ropade Kettil där uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
