Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lusten icke var fullt tillfredsställande. Under det Gina begärligt slukade all hafre hon lyckades komma öfver och Graziella säkert åt 6 —8 kg. om dagen, lämnade Sky större delen af sin ranson orörd, hvarför den vanligen flyttades öfver till den omättliga Gina. Jag tror för öfrigt, att matlusten vid en dylik fard är det bästa kriteriet på en hästs befinnande och prestationsförmåga.
Sedan några anvisningar om den väg vi skulle välja för att via Åsarna komma till Klöfsjöbyn erhållits af gårdens stallkarl, bröto vi upp på tisdag f. m. Vädret var mycket soligt med nästan fullständig vindstiltje. Vid 2-tiden passerade vi Å—a, där en präktig stenbro förde oss öfver den vackra Ljungan. Vägen delar sig i två grenar, den vänstra till Rätan, den högra, hvilken vi valde, till Klöfsjöbyn. Då solen stekte hett och våra hästar kände sig en smula medtagna af den tryckande värmen, beslöto vi att göra en liten halt och låta hästarna beta. Jag upptäckte just i vinkeln mellan de båda vägarna en präktig gräsmatta, sporrade min häst, tog ett bra språng öfver diket och befann mig nästa ögonblick — på hufvudet vid sidan af min häst. Vi hade råkat i ett ganska obehagligt kärr, och Gina låg nedsjunken till buken, urståndsatt att komma någonstädes. Jag var snart på benen igen och halade allt hvad jag orkade i tränsen, i förhoppning att sålunda kunna gifva hästen någon hjälp. Denna gjorde ock förtviflade ansträngningar, men sjönk blott ned på ett nytt ställe, och om vi också befunno oss endast ett par hästlängder från landsvägen, så tycktes marken här blott ännu lösare och hästen utan möjlighet till fotfäste. Då jag emellertid snart öfvertygade mig om att hästen icke sjönk mera, utan låg där lugn och orörlig, ansåg jag ingen fara för handen och beslöt i lugn öfverlägga om hvad som borde göras. En gumma, som bevittnat skådespelet, uppgaf emellertid höga nödrop, så att folk från byn på andra sidan bron började skynda till för att hjälpa oss. Därhän önskade jag dock icke låta det gå. Då hästen trots mina uppmaningar icke tycktes vilja göra ett nytt försök att komma upp, bad jag en af mina ridkamrater bearbeta den med ett spö, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
