Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att jag själf med all makt drog uti tyglarna. Några våldsamma rörelser af hästen — och vi hade åter fast mark under fötterna. Det behöfver väl knappast nämnas, att häst, sadel och packfickor ej befunno sig i det prydligaste tillstånd, nedmyllade som de voro med svart jord. Men detta betydde ju intet. Vår gumma lugnade sig nu och frågade, om hon fick hämta oss några karameller af egen tillverkning och sin Anders, som kunde spela så underbart vackert. Vi tillstadde bägge delarna, men A:s spel tilltalade oss obetydligt, då han icke tycktes vara någon spelman af Guds nåde, utan helt beskedligt fingrade på sin cittra efter noter. Vi affärdade därför snart nog den stackars Anders med en slant och fortsatte färden, föga trakterade af det händelserika intermezzot.
Vägen steg nu långsamt, men beständigt uppför. Den var dock sandig och god för hästarna, och utsikten blef friare och alltmera storartad. Men i samma mån ökades också värmen och med den hungern och ännu mer törsten. Det var därför rätt angenämt, då vi på vägens höjdpunkt påträffade en fäbod med bräkande getter, saftigt gräs, en smula skugga och en flaska kall mjölk. Efter en uppfriskande paus fortsatte vi. Vägen sänkte sig småningom, och vi sågo snart Klöfsjöbyn vid våra fötter i aftonsolens glans, storslaget belägen invid en fjällsjö med präktig utsikt öfver de snötäckta Klöfsjöfjällen och Hundshögen. I gästgifvargården funno vi ett godt nattkvarter, och sedan hästarna ompysslats på vanligt sätt, lyckades äfven ryttarinnorna slita sig från sina fyrbenta vänner för att uppsöka ett väl dukadt middags- eller kvällsbord. Aptiten saknades icke, och efter måltiden drucko vi kaffe i gröngräset invid den enkla, men vackert belägna kyrkan och njöto af en vacker solnedgång. Sängarna mottogo snart sina gäster, och sömnen lät icke vänta på sig.
Villiga, men sömniga, tillredde gästgifvargårdens tjänstflickor kl. 6 påföljande morgon frukost åt oss. I allmänhet tycktes folket i dessa trakter gå sent i säng och sent upp och mycket hellre stå till tjänst kl. 1—2 på natten än kl. 6 på morgonen — en i vårt tycke rätt olämplig landssed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
