- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
199

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sprang och jag red. Snart nog blef dock terrängen så stenig
och oländig, att vi endast kunde taga oss fram i långsam
skridt, och detta tycktes icke vara vår unge man emot. Vi
hoppades lifligt att finna annan väg, och nog utbyttes den —
men mot kärr, moras och gungfly. Väl hade vi under denna
färd, såsom vi redan nämnt, och under våra föregående
ridturer några gånger obetydligt pröfvat på dylik terräng. Men
att miltals taga sig fram på sådan mark, att så långt ögat
når blott möta den tröstlösa småskogen, då och då afbruten
af en gräsbevuxen, tufvig myr, på hvilken här och hvar den
ulliga Eriophorum varnande vinkar åt vandraren att taga sig
i akt, ty mossen är falsk, att hvart blicken skådar ej
upptäcka ett lif, ej höra ett fagelkvitter — öfverallt ett ödsligt
enahanda, en oändlig tystnad, se där en ny erfarenhet för oss.

Långsamt skrida vi fram på den slingrande stigen, man
hör blott hästarnas tunga steg och flåsande andetag. I täten
går föraren, så följa ryttarna i skridt en efter en. Vid hvatje
steg i sumpmarken sjunker hästen ned till smalbenet, ofta
till hasarna och knäna; den blir då orolig, gör några språng
framåt, sjunker blott djupare, och ryttaren har all möda att
lugna den igen. Så bär det oaflåtligt framåt.

Nu kommer en särskildt svår sträcka, öfver flyn ligger
en rad plankor, som angifver hvar den kan passeras. Ett
Ögonblicks halt. Föraren går förut och anger de farliga
ställena. Jag pressar Gina kraftigt fram mellan tyglar och
skänk-lar och styr så ut på stigen. Hon går först rätt lugnt fram,
om ock ej alltid på plankorna — sjunker med en fot — far
upp den igen. Vi klara ett farligt ställe — hon sjunker
igen — sjunker än mera — blir orolig — gör ett häftigt språng
— men sjunker blott värre. Jag kastar mig ur sadeln.
Några ryck i tyglarna — några våldsamma språng — hon
får åter faste — sjunker ånyo; så upprepas scenen. Till sist
äro vi öfver. Med spänning åser jag därpå mina
ridkamrater i samma situationer.

Eller där ett kärrigt vadställe. Väl ha de förrädiska rester
af bräder och bjälkar, som leda öfver detsamma, någon gång
med en viss rätt kunnat göra anspråk på namnet bro, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free