Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge, förrän vi nu på den branta, oländiga, ofta om
fullständiga stenrösen påminnande stigen med en viss saknad
tänkte tillbaka på våra kärr.
Omsider nådde vi de efterlängtade fäbodarna. Det väckte
formlig sensation bland säterns till minst ett dussin
uppgående dalfolk, när plötsligt ryttare uppenbarade sig midtibland
dem. Något sådant hade i mannaminne icke händt. De
sågo beundrande på våra hästar och på de båda käcka
ryttarinnorna — »fina Stockholmsdamer, som för ro skull gjorde
en sådan fard, nej, se det kunde då ingen varelse begripa».
Och Per stod där något afsides, berättande för karlarna våra
bedrifter, medan vi undersökte fäbodarna. Här upptäcktes mjölk i ett stort fat, och länge dröjde det ej, förrän bottnen
i det fatet skönjdes. Aftonen var härlig. Det var en
synnerligen pittoresk och anslående tafla, som utbredde sig
framför oss, då vi blickade ut genom faboddörren. Framför våra
betande hästar stodo männen i en grupp och talade dämpadt
med hvarandra, framför dessa åter en flammande eld i det fria
med en rykande gryta till skydd mot den besvärliga myggen.
Innanför dörren i stugan en stor öppen spis med glödande
kol och stugans enkla träbritsar, och bakom allt detta en
rodnande natthimmel. Det var helgdagsafton.
Lång blef hvilan dock icke. Vi hade å den senaste
stigens stenrös tappat tvenne hästskor. Ej heller denna gång
svek oss vår goda tur. Vi funno verkligen ett par skor, som
voro något så när användbara.
Vi togo därpå afsked af Per och det goda fäbodfolket.
Ett mycket angenämt intryck gjorde det på oss, att gammal
och ung i dessa trakter kallade oss du. Det lät trohjärtad t
och gammaldags och stämde godt öfverens med naturen.
En karl från sätern följde oss vidare som vägvisare. Hade
vi förut stigit uppför, så bar det nu nedför, åter på
klöfjevägar. Färden försvårades ytterligare därigenom att det nu
vid midnattstid var något skumt. Ändtligen voro vi nere
i dalen, där en jämn, grönskande gräsmatta belönade hästarna
för utståndna mödor. Vi läto hästarna glida fram i sakta
traf, allt under det en härlig aftonhimmel återspeglade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
