- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
223

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN GOTLÄNDSK MYR.

223

samt, att stöflarna fyllts med vatten, men det skall bli tork
af, då vi hunnit upp på träskbacken vid Nyträsk.
Dädan-efter håller jag mig dock visligen på de säkra
styfstarrtuf-vorna eller — om de saknas i marschvägen — till agen, som
med sin täta matta af grofva rotstockar ger stadga åt det
gung-flyartade underlaget. — >Aglundar» äro större och tätare
agbestånd. Vi iå ett infall; ta plats i en sådan på en bädd
af kullvräkt ag och se oss omkring. Det är höga,
lillfinger-grofva stjälkar, fronderade af brunglänsande frukthufvuden i
täta gyttringar. Från stråbaserna eller i särskildt vegetativa,
tätt stående rosetter, uppstiga breda, taggkantade, bandlika,
omkring två meter långa blad med bågböjda, brunvissnade
spetsar. Till strånas halfva höjd (50—60 cm.) täckes
bottnen af ett enda virrvarr af tätt hopade aglik — skrumpna
och förvridna blad och strån — efter föregående
generationer. Det hela utgör en tät massa, som förkväfver all annan
växtlighet. Några unga menthaplantor i bottenskiktet äro af
brist på — ej mineralisk näring — men ljus och luft, spensliga
och bleka och kunna knappt hålla sig upprätta. De äro lefvande
begrafna. Intet annat lefvande, rörligt väsen där nere än en
vilsekommen jordspindel, som hemskt griper omkring sig på
den unkna blekeäfjan mellan uppstickande afdöda, trasiga
bladrosettshalsar. Agen står kompakt tätt omkring och
skymmer allt utom en ljus, höghvälfd himmel. — Himmelns blå i
eterisk renhet, och den jordfödda äfjans grå stygghet! —
Vinden stryker1 in öfver agdjungeln. Det uppstår ett brus,
ej barrskogens tunga och dofva, ej bladvassens idylliska
melodier. Det risslar och rasslar, då de hvassa, kiselimpregnerade
bladen skafva mot hvarandra och mot de styfva stjälkarna;
man tycker sig i ett fängelse, där fångarnas suckar dränkas
i skramlet från otaliga kedjor.––-

Vi stiga upp, finna åter solen skina på dessa
brunglänsande agtoppar, hvilka likt ormhufvuden sticka upp ur
mörkret och speja omkring sig. I norr och söder taggiga, stålblå
begränsningsband af barrskog, i öster och väster träskens
glittrande vattenytor.

Efter ett rätt styft arbete — genomträngandet af en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free