Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
WILHELM PETERSON-BERGER.’
Däremot uppenbara sig åtskilliga medlemmar af vårt
tillfälliga manskap — de hästägare eller hästvårdare, som skola
hjälpa oss att klöfja packningen de fem milen till Ljungdalen.
Det blir icke mindre än sex hästar — en hel karavan. Och
en dryg dagsmarsch: man talar om att hinna fram i morgon
kväll. Alltså till kojs! I morgon börjas det riktigt.
Tjatjasen, 29 juni.
Det gick som jag anade: vi måste dela resan till
Ljungdalen i två dagsmarscher. I morse vid 1 o-tiden bröto vi upp.
Efter frukosten hade manskapet, inalles 9 man, utvecklat en
brådskande verksamhet för att fördela all packningen i
lämpliga hästbördor och hvarje börda i två någorlunda lika tunga
hälfter, en för hvarje klöfjekorg. En af karlarna väcker min
uppmärksamhet genom sitt muntra humör och sin äkta
jämtska slagfardighet i tal och svar. Det är den för turister i
dessa trakter säkerligen icke obekante Jon Larsson i
Bunner-viken, en gemytlig och ganska ståtlig gubbe af utpräglad
jämttyp. I hans närhet trifs icke ledsnaden. Hans
skämtsamma och uddiga anmärkningar replikeras ögonblickligen af
någon närstående, mest af en annan gubbe, lika lång och
rörlig som han, men med allvarligare uppsyn. Infallen hagla
och skrattet ackompanjerar. Morgonen är vacker med
drif-vande hvita moln på solig himmel, och Handölsfallens dån
sjunger som en djup orgelpunkt till glammet i byn och de
omgifvande skogarnas sus. Så föras alla bördor öfver till
östra stranden af Handölsån, som nu är mycket vattenrik och
strid efter de senaste ymniga regnen, hästarna samlas,
klöfje-sadlarna spännas på och lastas — och så sätter sig tåget i
rörelse. Vi knoga uppför backarna förbi täljstensbrotten;
körvägen tar slut och blir fabodstig. Marken, där den går fram,
är på många ställen betänkligt vattensjuk, och hästarna måste
ofta ledas långa omvägar för att ej fastna i kärren. Några
af dem visa därvid intressanta prof på erfarenhet och eget
omdöme; särskildt utmärker sig ett crémefargadt sto genom
den säkerhet, hvarmed hon, lämnad åt sig själf, alltid finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
