- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1906 /
244

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

WILHELM PETERSON-BERGER.

naturligtvis som om de disponerat de förstklassigaste engelska
järnsängar och dito samveten på denna sidan ekvatorn.

Kl. 4 gick verkligen »reveljen», d. v. s. Moe kom in med
kaffe. Två timmar senare hade vi ätit en flyktig
morgon-vard, packat och brutit upp. Snart voro vi framme vid den
nedriga Tjallingån, som dock inte såg vidare svullen ut. På
apostlahästar eller mindre heliga bondhästar — jag använde
en af de senare — togo vi oss ledigt öfver till andra
stranden. Så gick marschen vidare längs Handölan, förbi den
bastanta Tjallingklumpen, sedan längs Gåsån, som infaller i
den förra, förbi den runda Gåsen fram mot de väldiga
Herr-ångsstötarnas svartblåa stup. Tvenne kortare raster höllos,
vid en obebodd kåta ej långt från Gåsåns inflöde, samt i
själfva inträdet till det dystra, ganska egendomliga passet
Herrångsskalet, öfverskyggadt af Stora Herrångsstöten. På
det senare stället passade en skock mörka, tunga moln, som
dragit upp från väster, på och svalkade oss benägnast med
några ytterligt strida skurar. Obekymrade drogo vi vidare
genom passet, öfver vattentröskeln mellan Indalsälfven och
Ljungan — det finns många sådana i dessa trakter — och in i
Härjedalen. Vi passera egendomliga moränvallar, vada en å,
Herrågna, och följa sedan ryggen af en tre kvarts mil lång och
tjugu till trettio meter hög ås, antagligen en ändmorän, en högst
märkvärdig formation, som jag aldrig sett motstycke till.
Fjällen voro nu gömda i töcken; af Helagsfjället, som annars är
synligt här, fingo vi några mörka, imposanta skymtar — annars
glänste bort öfver den öde högslätten endast sjöar och drifvor
i förvillande omväxling. Ändtligen, vid femtiden på aftonen,
stå vi vid Ljungans strand. Hon är ganska bred och
forsande, men grund, och liknar icke mycket den majestätiska
floden nere i Medelpad. Här vadas hon med största
nonchalans — vi äro våta förut och tämligen trötta och
likgiltiga. För resten säger man oss, att vi snart måste plaska
öfver henne igen, innan vi komma till lapplägret Ljungris,
där en längre måltidsrast skall hållas. Mycket riktigt möta
vi henne ånyo efter en dryg timmes vandring öfver trist
fjällmark: hon har gjort en stor krok åt öster, som vi ej velat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1906/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free