Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG KRING HELAGSFJÄLLET.
251
land endast så kunna ge någon afkastning — han
proklamerar enligt min anspråkslösa mening ett våld på den naturliga
utvecklingen, som säkert kan leda till den lapska rasens
verkliga undergång.
Mången tror, att denna undergång i alla fall ej kan
undvikas. Under mina skolpojksår fingo vi en gång — i fjärde
klassen — till uppgift att skrifva en svensk uppsats om
»Lapparna». Nästan alla pojkarnas krior innehöllo
uttalanden i följande stil: »Man kan med största lätthet uträkna (!)
den siste lappens död», »den siste lappens död är snart i
antågande» (1) o. s. v. Kommer man i närmare beröring med
åtminstone Jämtlands och Härjedalens lappar, förstår man ej,
hur dylika föreställningar kunnat uppstå och fortlefva. Dessa
människor förefalla i allmänhet som ett mycket lifsdugligt,
härdigt, för tillvaron väl rustadt släkte med godt, fredligt,
ofta älskvärdt lynne, fa behof och vaken intelligens. Särskildt
tycks detta gälla om befolkningen här i Ljungris; dessa
högvuxna, ljuslätta gestalter se nästan rent germanska ut och
måtte representera stammens aristokrati. Att bakom den
nu-tidsenligt civiliserade ytan ofta rester af vidskeplighet,
primitiva passioner, naiv vekhet, lättledd fantasi och dylikt skymta
fram kan väl icke förundra: vildmarkslifvets intryck och
erfarenheter, dess blandning af nöd och lust, skrämmande
dystert och tjusande skönt ha i mång tusen år varit med om
att brygga detta blod och dana dessa hjärnor.
Nyss satt jag inne en stund och språkade i manskapets
kåta. Det är lördag och ägarinnan har till den stundande
helgen lagt in en ny tjock matta af färskt, skickligt
samman-fogadt björkris. Denna vackra gröna golfbetäckning var
elastiskt mjuk att hvila på och fyllde kåtan med frisk doft;
elden brann klar på härden, gumman sysslade med
kaffepannan, karlarna sutto och slöjdade eller lagade kläder och
don — ett ögonblick greps jag förunderligt starkt af de
primära, urenkla lifsförhållandenas poesi som af ett plötsligt
framstrålande barndomsminne. Det var väl »atavism», eller
kanske rent af ett sådant där preexistensminne, som
teoso-ferna tala om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
