Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MOSJÖN TILL VILHELMINA.
267
båt »Lindesnäs» från Svolvär till Trondhjem. Jag tillbragte
en intressant stund hos den gamle prästen, som hade mycket
att berätta från alla de järnvägskonferenser, i hvilka han
deltagit såväl i Norge som i Sverige och Finland.
Från Hatfjelddalen fortsatte vi till fots på en ganska dålig
klöfjeväg till Kroken, som är den sista bondgården på norska
sidan. Först efter långa diplomatiska underhandlingar
lyckades det oss förmå någon att åtaga sig transporten af
vår packning, ty engelsmännens långa och tunga fiskelådor
(spön och andra fiskredskap) gjorde att vi icke kunde lasta
vår packning på klöfjehästar. Slutligen fick jag tag i en
man, som bodde en mil från själfva Hatfjelddalen och som
erbjöd sig att på kvällen begifva sig till sitt hem och hämta
sin häst och en stark fyrhjulig vagn samt möta oss
följande morgon klockan åtta. Han gjorde så äfven och förde
mycket riktigt vårt bagage från Hatfjelddalen till Kroken,
men detta var det styfvaste arbete man gärna kan tänka
sig för en häst. Man föreställe sig hvad det ville säga att
köra med lass på en väg, där det på sina ställen var nästan
omöjligt att taga sig fram med en ridhäst, och detta en
sträcka af fyra mil. Vägen steg hela tiden sakta men
oaf-brutet upp genom en trång dalgång med de härligaste
snöfjäll på ömse sidor. På själfva solsidan låg snön ännu kvar
nära 150 fot ofvanför Krokgården, och man kan därför
tänka sig, att växtligheten icke hade hunnit långt, oaktadt
det var vid midsommartiden. Vi hunno fram precis till
kvällsdags, och hustrun i huset, hvilket tydligen hörde till
de mest välmående här uppe i fjällbygden, trakterade oss på
bästa sätt med härlig laxöring, godt smör, förträfflig getost
och till sist något som smakade lika bra — en god säng åt
hvar och en af oss. Det dröjde ej många minuter, förrän
vi krupit till kojs, och snart sofvo vi de rättfärdigas sömn.
Icke förrän vi kommo fram till Kroken fingo vi veta,
huruvida vi skulle kunna få en häst, som kunde frakta våra saker
öfver fjället. Kommunalordföranden, med hvilken vi haft
sällskap från Hatfjelddalen, förklarade nämligen, att det blott
fanns en enda man, som han ansåg ha mod att våga sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
