Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MOSJÖN TILL VILHELMINA.
273
ansåg nu, att det icke fanns något annat sätt att fa kärran
uppför banken än att spänna ifrån hästen, hvarefter vi med
förenade krafter fingo hjälpas åt att draga upp kärran. Edvard
hade emellertid en annan åsikt; han ansåg, att hästen
be-stämdt skulle orka dra upp kärran. Denna stod ännu kvar
i vattnet, och hästen hade endast framfötterna på det torra.
Edvard och Jakob grepo nu tag i hvar sin sida af kärran
och hästen fick genom ett vänligt slag med tömmarna en
maning att hugga i. Utan minsta betänkande lade hästen
manken till och sprang med fart rakt uppför sandbanken,
men just som han fatt framfötterna upp på själfva toppen,
förlorade han fotfästet i mosskanten och så bar det ned i
älfven igen med hela lasset. Men Edvard påstod, att det
skulle gå i alla fall, och så upprepades samma manöver
omigen och med önskadt resultat.
^ Vid närmare eftertanke funno engelsmännen, att
förmodligen ej så många af deras landsmän vadat öfver en sådan älf
i snöregionen, och frestelsen att våga försöket blef dem
därför öfvermäktig. Men som de icke önskade fa sina kläder
genomvåta — för att icke öka bagaget hade ingen af oss
medfört ombyte af gångkläder — så kastade de i hast af sig skor,
strumpor och byxor, hvilket exempel genast följdes af min
kusk, Hedlund, som också deltog i färden. Det blef ett
skådespel, som i sanning var värdt att betrakta, ty ingen
hade beräknat, hur svårt det var att gå på dessa mer eller
mindre hvassa stenar, i synnerhet med fötter, som redan
voro tämligen ömma af fotvandringen. Härtill kom
ytterligare svårigheten att hålla balansen i den brusande älfven,
som forsade kring de nakna benen. Jag passade
naturligtvis på att knäppa mina vänner midt ute i vattnet.
Emellertid kommo de alla öfver utan vidare äfventyr, och sedan de
klädt på sig, fortsattes färden. Men hur förvånade blefvo vi
icke, då vi märkte, att också renoxen hade följt med oss
öfver älfven.
Ungefar en kilometer längre bort påträffade vi ytterligare
en älf, men icke på långt när så strid som den förra, så att
vi endast behöfde taga af strumpor och skor för att komma
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1906. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
