Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
P. BURCHARDT.
den skull vidtalade jag sonen från Klimpen att följa med
mig ut och ro en stund, innan han vände åter till sitt hem.
Vi begåfvo oss ned till båtarna, hvilka voro mycket små
och ännu mera rankiga. Den båt, vi skulle använda, låg
uppdragen ett stycke på land, emedan det var bråddjupt
strax invid stranden. Pojken höll i båten, under det jag helt
försiktigt klef i och gick akterut, men just som jag skulle
slå mig ned, släpper pojken sitt tag med den påföljd, att
båten, som troligtvis låg med kölen på en skarp sten, hastigt
och lustigt kantrade och det med en sådan fart, att jag,
innan jag visste ordet af, ramlade i vattnet och fick skynda
att så fort som möjligt krafia mig i land. Det måtte ha
varit en ganska komisk syn, och mina engelska vänner sörjde
sedermera ofta öfver att de icke hade kunnat fotografera mig
i detta ögonblick. Af underkläder hade jag ett ombyte och
likaså af skodon, men af öfriga kläder medförde jag endast
ett par reservbyxor och en vårrock. I en blink fick jag af
mig kläderna och torkade mig framför elden, under det att
de andra med stor beredvillighet åtogo sig att hålla hvar
sitt plagg framför elden, så att jag snart åter skulle få på
mig torra kläder. Sedan vi intagit en lätt aftonmåltid,
fortsatte vi färden på sjön Bielite, som var ungefar 6 kilometer
lång. Mellan denna och den följande sjön, som heter
Kas-kalite (Mellansjön), är afståndet ungefär en half kilometer.
Vi togo nu åter våra bördor på ryggen och vandrade åstad.
Jag kom först fram till Kaskalite, men fann ingen båt där,
hvarför jag fortsatte ett stycke längs stranden utan att
upptäcka en skymt af någon båt. Emellertid anlände Fred snart,
och med sin kikare upptäckte han, att det fanns en båt ute
på vattnet på andra sidan af sjön, men han kunde icke se
någon människa i båten. Då Johan August kom fram, löste
han genast gåtan. Båda båtarna hade säkert funnits där i
rätt tid, men vattnet, som under de sista dagarna hade stigit
ofantligt, hade gjort båtarna flott, och så hade blåsten drifvit
dem ut på öppna sjön. Under det vi stodo och funderade
på vår belägenhet, försvann båten bakom en udde och
fortsatte, enligt Johan Augusts åsikt, några ögonblick senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
