Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
P. BURCHARDT.
hvilket genast ingaf mig den föreställningen, att en
skogs-inspektör möjligen kommit för att möta mig här. Johan
August gick in för att väcka husets folk och återvände strax
med den glada underrättelsen, att icke blott min förmodan
var riktig, utan att äfven kaptenen på »Malgomaj» och dennes
bror, hvilken var maskinist på samma lilla ångare, hade
medföljt vår skogsinspektör Erik August Eriksson på vandring
till Bångnäs från Malgomajs nordliga ända. Saken var
nämligen den, att Eriksson hade hyrt ångbåten för att hämta
oss, men då de icke träffade på någon af oss vid Malgomajs
bortre ända, beslöto de att gå oss till mötes hellre än att
ligga stilla och vänta, hvarför de släckte elden under
ångpannan och satte en gubbe att vakta båten. De hade
kommit till Bångnäs kvällen förut, men blefvo i alla fall
synbarligen mycket gladt öfverraskade, då vi väckte dem, oaktadt
det var så tidigt på morgonen. Det dröjde icke länge, förrän
kaffepannan stod på spiseln, och vi dukade fram så godt vi
förmådde, ty våra vänner söderifrån hade icke fatt någon
mat sedan de lämnade Malgomaj och folket på Bångnäs var
icke vidare välförsedt med detta lifvets nödtorft, hvilket
bevisas af ett samtal, som jag icke kan underlåta att återgifva.
Som det var nästan slut med vårt smör, frågade jag
bondhustrun, om vi icke kunde fa köpa litet smör. »Smör», sa’
hon, »det ha vi inte sett på ett och ett halft år, ty vi ha
måst förtära all vår mjölk af brist på annan föda.» Jag
frågade då, om hon möjligen hade någon potatis, men potatis
hade man icke sett i Bångnäs på två och ett halft år. Jag
frågade då helt naturligt, om de hade lidit nöd under den
förflutna vintern. Men hon svarade nej, ty de hade fatt sin
del af nödhjälpsmedlen; i annat fall visste hon icke hvad de
skulle ha lifnärt sig med, och vid dessa ord brast hon i gråt.
Mannen, som stått bredvid och åhört vårt samtal, blef
mycket rörd, då han fick se hustrun gråta, och jag såg den ena
stora tåren efter den andra rinna utför hans kinder. Att
dessa människor, som ha 7 mil till närmaste landsväg och
ytterligare 19 mil till närmaste järnvägsstation, ha att kämpa
med försakelser och svårigheter, som de längre söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
