Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
JOHAN ERIKSON.
Saxo omtalar äfven, att konung Valdemar den Store
utsände några personer för att afbilda tecknen och söka tolka
dem och att de måste återvända med så godt som
oförrät-tadt ärende, på den grund att de inhuggna fördjupningarna
dels voro fyllda med jord, dels utnötta af fotgängare, hvilkas
väg i tidernas lopp hade fört dem stigen fram.
o _
Ar 1640 lät Ole Worm företaga en undersökning af Runamo
genom en utskickad rungranskare, men han fann blott
brottstycken af runskrift, hvilka till på köpet på ett enda ord när
o
redan voro alldeles oläsliga. — Aren 1753 och 1754
undersöktes platsen af dansken Langebek, hvars ledsagare
arkivtecknaren Abildgaard af bildade tecknen.
I Sjöborg, »Blekinges historia och beskrifning 1792» finnes
följande beskrifning af Runamo: »Iskogsbygden i Bleking
finnas åtskilliga små berg, hvars yta består af platta stenflisor, som
sträcka sig vidt omkring: dessa kallas af landets invånare
flathallar: och af detta slaget är Runamo, som är beläget i Hoby
socken en half mil sydväst från byen. (Oriktigt väderstreck.
Förf.). På ena sidan om berget är en brant och därunder
ett träsk. Något litet mull finnes på åtskilliga ställen, så
att man ser små träd och buskar växa nästan på blotta
stenen och emellan des refvor. Största delen af den fordne
runaskrift är betäckt med mossa, stoft och blader, och man
skulle snart gå däröfver, utan at blifva varse någon
märkvärdighet. Vid nogare skärskådande far man se på sjelfva
berget 2:ne inhuggne lini er: at dessa skola föreställa en
orm, blir man snart öfvertygad om: en bild, på hvilken våra
fornfrägdade Urfäder vanligen ristade sina runor. Vidare
uptäcker man, at ormen föreställes krälande långs åt berget.
Han är icke aldeles rak, utan har någre små krökningar,
lutar med hufvudet och en del af kroppen nedåt branten och
gapar öfver träsket. Des längd är vid 36 1 alnar: bredden
öfver hufvudet är 1 aln, där halsen är bredast 5/s aln,
hvarefter den småningom aftager, till des den slutar sig i en
spets. På ormens hals synas mångfaldige streck om hvar-
1 Denna längd öfverensstämmer med mina mätningar. Jag har uppmätt
längden till 22 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
