Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
OSCAR A. HAGBERG.
af någon järpe. Ibland möter man ortens läkare, jägmästare,
landtmätare eller länsagronom — hvilken senare skall lära
nybyggaren att afdika vattensjuka myrar — ibland synes
en enstaka ren, som skuttar lätt och elastiskt på myren.
Vi köra förbi forbönder, som komma med varor från
det c:a 150 km. aflägsna Pite och Skellefteå. Stackars hästar!
Några riktiga kampar för tillvaron, som få slita ondt både
sommar och vinter.
Kilver, nedom Arvidsjaursjön, var förr berömdt för
börting, harr och änder, och naturligtvis var jag där med
den gamle lappen Matías, en riktig trollkarl att kunna fiska,
sades det. Myggen stacks ohyggligt, och fastän jag flitigt
använde min beckolja, som jag hade i en flaska, hängande
likt en slidknif i en byxknapp vid sidan, hade jag all möda
att hålla blodsugama stången. Jag smorde ofta nacke, hår
och skägg och andra utsatta ställen, men vrister, knän och
skuldror gick det ej lika lätt att balsamera, och som en
sportfiskare ej har just så mycket på sig, funno de tvärt de
svaga punkterna, och jag såg dem röda och uppsvällda
till respektabel tjocklek af mitt söta, sydländska blod.
Matias läto de vara i fred. Han hade ej mera
nyhetens behag. Kanske hade han någon gång smakat
de-naturerad sprit, vademécum eller kloke gubbens
giktlini-ment, så att detta afhöll dem.
Vid Södra Bergnäs, där Storavan aflämnar sitt
öfver-flöd till Skellefteälfven, var harren bra i taget. Jag fiskade
från båt med två spön, det ena med flugor, det andra med
drag. När det nappar bra, är det litet svårt att sköta mer
än ett spö, men man är »åpen» och vill ha båten full af
fisk. Till straff drogs mitt finaste spö i älfven, innan jag
hann rädda det. Det for af som en pil och sjönk, ty det
är af greenheart. Men dagen därpå fick jag det igen, med
två präktiga, feta harrar på.
Ett par företagsamma flötare, som fått löfte om fem
kronor, funno till ömsesidig belåtenhet spöet på två famnars
djup — en oerhörd tur i en stenig, strid älf. — De fällde
en smärt, ung björk, som tillyxades, och draggade upp det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>