Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För några år sedan började Karl-Erik Forsslund i vår
tidskrift en fjälltursskildring sålunda: »Tyrolerfjäll har jag
sett, schweiziska alptoppar har jag bestigit per bergbana,
Arnes hoie fjælde måtte jag skådat någon gång som pojke
på en karrioltur till en säter. Men ett svenskt snöfjäll har
jag ännu aldrig skådat . . . Jag skäms.» — Ja, så kunna
otaliga svenskar säga, och skämmas böra vi äfven. Själf
är jag icke bättre; Jotunheimen och Rondane voro mina
gamla vänner, Alpenglühn’s trolska fägring och Via Malas
hemska vildhet kände jag väl, men vårt eget trolland,
Lappland, var för mig ett terra incognita. Det gladde mig därför
oändligt, att jag, tack vare Lapplandsexpressen, kunde fa
tid åtaga mig styrelsens vänliga anmodan att vara dess
representant vid placering och planering af det tillämnade
härbärget, hvartill arkitekten R. Arborelius utfört ritningarna.
Resan dit upp glömmer man ej så lätt; öfver tjusande
ådalar och brusande älfvar, öfver tröstlösa tundror, mellan
mäktigt imponerande malmberg och öde skogstrakter samt
sist mellan snöfjäll, speglande sig i de blåa fjällsjöarna,
går färden fram. Här är dock ej meningen att söka skildra
Norrlands och Lapplands natur, ty däraf bjuda våra
resehandböcker och årsskrifter massor af värdefulla bidrag. Jag
vill med dessa rader blott påpeka för dem, som under sin
sommarhvila vilja andas fjälluft, att i och med
turisthärbärgets tillkomst kunna de fa denna förmån inom sitt eget land.
De snälltåg, som hädanefter skola ersätta
Lapplandsexpressen, komma säkerligen att lämna föga öfrigt att önska,
och en gång framme i Abisko behöfver, så är åtminstone
styrelsens lifliga förhoppning, intet af lifvets nödtorft fattas.
Turistföreningens hittillsvarande stugor hafva för våra
fjällvandrare varit till stor nytta och äfven motsvarat de kraf
man haft rätt att ställa på dem, men för den mera
komfort fordrande resenären eller för den, som någon längre tid
velat stanna, förefalla de kanske något för primitiva; det är
därför styrelsens mening att, med undvikande af hvarje
fördyrande lyx eller veklig bekvämlighet, tillhandahålla snygga
uppvärmda rum med goda sängar. Maten blir hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
