Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ed min vän stockholmaren satt jag under den
stora kastanjen vid kaffekoppen och
cigarren. Framför oss låg sjön vattrad i guld och
silfverglittrande grått, där bakom reste sig
åsen, majestätisk, mörk och hemlighetsfull,
öfver det hela flammade aftonhimmeln i
guld-grönt* klarröd t och djupviolett.
»Din bygd är härlig», utlät sig stockholmaren, »dess
natur är storslagen, dess luft liksom ger vingar. Men hvad
tjänar det till, då ingen ser naturen, ingen andas luften?»
»Vi ydrebor ha vanligen två ögon, ibland fyra»,
anmärkte jag anspråkslöst, i det jag satte pincenez’en på näsan,
»och vi pläga ha bra lungor.»
»Bah», afgjorde min vän med den auktoritet, som är
honom medfödd, » världen känner ingenting om Ydre, 90
procent af Sveriges folk vet ej, om det ligger i mörkaste
Småland eller mörkaste Afrika, och ’hvad vill du med det
värde, som är begrafvet?’ säger Tegnér. Icke bär du dina
diamantknappar i västfickan eller sätter din Venus från Milo
i potatiskällaren? Nej, skrif om Ydre, basuna ut dess fag-
Svenska Turistföreningens Årsskrift,1907. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
