Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
O. WÅGMAN.
Liljeholmens sätesgård, nu ett omtyckt pensionat för
sommargäster. Ej underligt att de här finna trefnad. Naturen är
äkta nordiskt fager och leende med björkdungar och härliga,
vidsträckta utsikter, särskildt från den bredvid liggande Storön.
Hufvudintresset tilldrager sig dock den gamla
sätesbyggna-den från 1600-talet. Sverige äger åtskilliga prof på
stormännens boningar i flydda tider, Glimminge, Wik, Skokloster,
Eriksberg m. fl., men Liljeholmen erbjuder den vida
sällsyntare inblicken i den mindre landtadelns bostadsförhållanden
under 16- och 1700-talen. Utan bäfvan för de martialiska,
bardisanväpnade vakterna vid dörren från förstugan till salen
— de äro lyckligtvis blott målade på väggen — inträda vi i
den sistnämnda, ett stort rum med smårutiga fönster och en
spis, som upptager en dryg del af golfytan; timret i väggarna
är af numera nästan okänd groflek, ytan endast lindrigt
till-jämnad men helt och hållet öfvertäckt med limfärgsmålningar:
slottsbyggnader, trädgårdspartier, figurer, det hela stelt och
uppstyltadt som det tidehvarf, allongeperukernas halfsekel,
hvilket frambragt konstverket, och med besynnerliga
föreställningar om perspektivets och anatomins lagar; taket är
öfver-sålladt af slingrande arabesker och monogram i rödt och hvitt.
Intrycket af rummet är egendomligt men har i sig ej litet
af stämning och intresse. Kamrarna på ömse sidor om salen,
dekorerade i olika tiders stilar, äro äfven värda att beses.
Byggnaden är inemot 1600-talets slut uppförd af en major
Gyl-lenstål, dåtidens store jorddrott i Ydre, samt är under senare
år väl och pietetsfullt restaurerad af nuvarande ägaren, patron
E. Pontin. Sitt namn äger gården af släkten Lilje, dess
forne ägare. Om den myndighet, de adliga herrarna till
Liljeholmen fordomdags utöfvade, förvaras ännu följande
sägen i folkets minne. I den en mil aflägsna Torpa kyrka
fick ej förstgångsringning ske, förrän Liljeholmens stora
kyrk-båt satte ut från land. Väktare på Torpöns norra udde
signalerade medelst flaggning det högtidliga ögonblicket för
ringarna i kyrktornet; nu fingo klockorna ljuda, ty nu visste
man, att två timmar senare skulle de höga sockenherrarna
anlända, och mässan kunde börja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
