Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN ONSALALANDET.
. 55
sunda, efter naturens friskhet längtande stadsmänniskor fara
för att finna både ro och sommarglädje.
Västkusten är för oss svenskar en skiftande värld, där
vi alla finna tillfredsställelse för vår längtan, när vi efter
den långa vintern behöfva liksom tina upp till kropp och
själ. Här finnes enkel svensk landsbygd med landtmannens
gårdar och åkrar; sida vid sida om honom lefva fiskaren
och sjömannen; kulturens och historiens minnen öka
öfver-allt stämningen af svenskhet.
En jämförelse mellan Sveriges västkust och Norges
fjällsanatorier är lika halt och sned som den bekanta jämförelsen
af dansken, som stod på Möens klint och fann
»Himmel-bjerget mejet mejet dajlijere». I ett stå både västkust och
Jämtland och allt hvad vi här hemma ha af sommarplatser
dock vida före allt norskt: vi ha våra historiska minnen.
Vårt gamla fria land bär en rik kultur på sin rygg.
Liksom germaner och andra Europas gamla kulturfolk gripas
vi i allmänhet och med rätt af en både högtidlig och
själs-upplyftande stämning, då vi stå på platser för flydda tiders
historiska tilldragelser. Dessa minnen lefvandegöra skär
och vikar, slätter och åsar, ehvad vi råka på dem mellan
västkustens klippor, i öst- eller västgötabygder eller i Jämt-
o
lands dalar vid Ann och Dufed.
Också dessa halländska landtungor nämnas i nordens
historia. Det gömmer sig en hemlighetsfull sägenvärld bakom
dessa mörka granitmassiv, ofvan hvilka stundom någon
väderkvarn sträcker upp sina vingarmar som en ropare i
stenöknen. Det förgångna, ofta bemängdt med vildt
vikingalynne, med minnen från blodiga fejder mellan svensk, dansk
och norsk, från äfventyrliga och listiga smugglar- och
kapar-bragder, ger en så att säga tung bakgrund, därifrån man
liksom hör en aflägsen brännings hotfulla dån, emot hvilken
den nutida hallandsbygden ligger ljus och vänlig, trots den
tysta kamp, som står mellan den magra, envisa ljungheden
och den bärande åkern, trots de kala hällarnas skuggor,
som dock icke förmå beröfva solen dess seger. *–––––––Sä
är det> kargt, men skönt, landet längs västervattnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
