Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG.
och till gengäld för »öm och trogen vård» hålla hästens
körslor och kons mjölk gården vid lag. Den såg dock
mer än vanligt prydlig ut i år, nystruken röd och med hvita
gardiner.
Mina fränder logo: Jo, Bengt är ju gift nu! — Bengt var
ende sonen, halft döfstum. — Bengt gift!? Ja med den
forna tjänarinnan, mörkhyad och fyrtioårig. — »Tvi», gick
Bengt och sade i många dar, »tvi, tvi!» — »Hvarför säger
Bengt tvi?» frågade min frände. »Ska’ giftas med Tilda,
tvi!» — Men nu är Bengt både gift och belåten och Tilda
är fru, och gården är nyputsad och har blomrabatt med
krasse inom fisknät.
Det har mörknat; uppe mellan klipporna lyser det glad t
och mångfärgadt ur de brokiga glaslyktorna i mitt
frände-hems veranda, som också är sommarens kajutliknande
matsal. Snart sitter jag i fränderingen, och de ömsesidiga
frågorna framstörta hastigare än svaren hinna komma.
Det har börjat blåsa upp; vindstötar susa mot
verandaväggarna och fläkta de hvita gardinerna mot lampan. Det
brusade och rasslade utåt fjorden, regnet smattrade mot
rutorna, och från den redan kala apeln i täppan med den
brunbrända potatiskålen, min frändes sommarträdgård,
stundom hans arbetsplats, ja diktarhage, lät nu den gälla
uggle-låten helt höstligt. Uttern däremot, som ofta här gör
kvällen hemsk med sin vemodsfulla kvidan, hörde jag icke.
När omsider nattens timmar voro långt skridna, var det
ej utan en liten rysning man, lyktförsedd och väl eskorterad,
gaf sig ut att leta sig fram till villakvarterets lilla gafvelrum.
Hela Gottskär låg mörkt och sofvande: nattsudd torde visst
icke ofta förekomma i platsens krönika.
Endast från fönstergluggen i Mattiasens stall silade en
ljusstrimma. Där inne brunno både lykta och lampa, och
kring den sjuka kon sutto gubben och gumman, Bengt och
Tilda, alla fyra sorgtyngda, ångestkvalda och bedjande
if-riga böner för sin kära mjölkkos frälsning. Och det var
ingenting att skratta åt; vi, som där utanför iakttogo scenen,
förstodo mycket väl, hvad dessa enkla människor kände;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
