Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
CECILIA BÄÄTH-HOLMBERG.
— — — Smeden var hård, hvad än honom hände,
blinkade aldrig för blixtrande knif.
Huggen igen, ej smärta han kände;
rädd var han ej om sitt trotsiga lif — — —
Bygdens vildaste hingst han skodde,
honom allen man den anförtrodde. — — —
Äh du i kvällen af släggan hör slagen,
än de så klangstarkt ljuda som förr.
Sluten och tyst han stått hela dagen,
sträfvar midt för sin Öppnade dörr.
Stilla han ödenas gång begrundar,
tänker på lifvet, som är och som stundar.
Friden han söker i arbetets strid,
armen är kraftig och hågen är blid.
Men den dikten kan smeden aldrig förlåta min fridsälle
frände. Att beskrifvas på vers i en grann julbok — nej,
svurit har han att hämnas! En dag under sommaren var åter
fest och dans vid Gottskärs brygga; flickor och gossar sjöngo
och dansade, och åskådarna stodo tätt i ring. Med ens står
smeden där framför den intet anande diktaren, och med ett
väldigt grepp vill han lägga honom i marken. Men han
fann sin man; med muskler som af järn stod den anfallne
för krafttaget och vänd mot den skräckslagna åskådarringen
yttrade han småleende: »Den här smeden, som hvar dag
handterar släggan, vill lägga en man som bara sköter
pennan!» Då blef smeden skamsen och gick hem. Och polisen
vågade sig fram, litet för sent. Sedan dess åtnjuter min
frände å smedens sida en aktningsfull höflighet, parad med
en om ock något butter beundran.
Omedelbart bakom min frändes diktarstuga höjer sig
klippvärlden, skroflig, kantig och lockande. I refvorna står
renfanan med sina gula blommor och grågröna flikiga blad,
hafssältan i luften bemänges med dess starkt kryddade doft;
svarta glänsande trollbär locka helt förrädiskt, och den låga
vackra kryphvenen med sina smala blad och ljusgröna eller
brunröda vippor bildar här och där små ängsbitar. Ljungens
röda blommor dölja mången remna, farlig för foten, och
slånbuskens tornar fastna i kjolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
