Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ONSALALANDET.
65
Högst på berget är lotsutkiken, ett af rullsten uppförd t
öppet torn, därifrån tullfolket haft eller ännu har vid utsikt
öfver fjorden. Det stora hafvet, alltings upphof och
bedrifternas amma, varsnar man i fjärran bortom skären, och när
skymningen faller på, ser man långt borta skenet från den
fruktade Nidingens fyr; man ser också andra af dessa
haf-vens och kusternas hemlighetsfulla ljus, hvilkas blänk tala
ett språk, som i sanning är internationellt.
Onsalahalfön har sin stora landsväg, som från Gottskär
leder in till Kungsbacka; den är kantad med
stengärdsgår-dar, på hvilka vildros och slån, hallon och björnbär bilda
täta snår, genomväfda af gul renfana, färgklar blåklocka och
den hvita doftande röllekan. Sälg och hassel växa också
kraftigt; de små vretarna ligga spridda liksom i Dalarna. Men
som promenadplats äro onsalafälten osäkra; luffare och
tjurar ha här sin fria gång. Min frände är det oaktadt en
väldig fotgängare; dagligen går han en tur till Onsala kyrka,
vid hvars ena gafvel står en jättealm, ett sannskyldigt
dik-tarträd, från hvars gräsbänk man å båda sidor skådar den
sköna bygdens sluttning åt hafvet.
Ett stycke bortom Gottskär har smeden sin ensliga stuga.
Då vi nu kommo förbi, stod han just och skodde en häst.
Han gick långsamt emot oss, hälsade motvilligt men höfligt
på min frände samt omtalade, att den gamla tjuren nyss
stångat en gumma och därför blifvit slaktad; den nya, som
kommit i stället, var inte farlig; det var bara det han ville
säga: »Den är ettårig, den är snäll ännu, så doktorn kan
gå; men — den — blir fyyn (fin)», tilläde han belåten
vid tanken på, hur det mäktiga djuret i sin frihet här ute
på fältet växte till i kraft och ilska.
Lugna fortsatte vi vår färd fram emot Rösans gamla
herrgård, inbäddad i guldregn och lummighet af alla slag. I
»Rösans skog» strax bredvid är hvarje träd planteradt.
Det är för öfrigt en sällsamt stämningsrik klang i
onsala-landets hemmansnamn: hvilken skärgårdsidyll, som gifvit
upphof till namnet Alskogs-Bräcka, vet jag icke; säkert kan
kyrkoarkivet upplysa därom; och namn som Apelröd, Ale-
Svmska Turistföreningens Årsskrift, 1907. c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
