Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på återtåget till Vallbo. Vi enas om att en härligare sommar kunde några unga studenter med en god lärare icke tillbringa än att slå sig ned här i hyddan och utreda detaljerna i de forna issjöarnas historia!
Fig. 10. »kokskåle» vid nyvallen. Förf. fot. 1905
Morgonen därpå kl. 6 står hästen fardigklöfjad för att föra vårt bagage från Vallbo till Undersåker. Tillsammans tåga vi 5 km. öfver de vidsträckta tallmoar, som i ett bredt bälte täcka Vålådalen ned till båthuset vid Vålåns mynning. Dessa moar, som sakta sänka sig, äro gamla issjösediment, belägna från 525–500 m. ö. h. Vålåns mynning är ock högst intressant genom den stora deltabildning, som de bägge här mynnande åarna, Vålån och Vätån, under tidernas lopp afsatt; en lång sandudde går ut i sjön och denna fortsätter under vattnet tvärs öfver den långsmala, eljest mycket djupa sjön och bildar ett bekvämt vad, där hästen far knoga öfver, medan vi begagna båten. På sydstranden finnas t. o. m. små dyner!
Fig. 11. »KOKSKÅLE» VID STORTREVALLEN, UNDERSÅKERS S:N. Förf. fot.
Hästen går den västra, längre men fastare vägen öfver Ottsjö, medan vi ro till sjöns nordöstra spets, där vid Hundsundet vandringen ånyo börjar. Knogigt är det i solgasset att på denna, den uslaste af alla »vägar» jag tror jag sett, arbeta sig upp ett par hundra meter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
