Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM MÄLARDALENS GEOGRAFISKA UTVECKLING. 115
i nordsydlig riktning genomstryka området i fråga. Under
tidernas lopp bragte visserligen en fortgående landhöjning
och uppslamning många bland de gamla farlederna att
försvinna, men ännu i vår politiska historias gryningstid ägde
likväl Mälaren kvar hela sin gamla betydelse af
kommunika-tionscentrum, numera förstärkt af en högre kulturs större
förmåga att tillgodogöra sig de naturliga betingelserna. Så
kunde den genom sina utgrenade fjärd- och flodsystem
sammanbinda Upplands, Södermanlands och Västmanlands
åkerbruksbygder med de mellansvenska bergslagerna, som
redan tidigt synas hafva blifvit koloniserade, på samma gång
som den i norr, öster, söder och sydväst kunde hålla
förbindelsen öppen icke blott med öfriga folkcentra inom det
egentliga Sverige utan äfven med aflägsnare bygder på andra
sidan Östersjön. Och i den serie af stora händelser, som
bildar inledningen till vår politiska historia, nämligen de
skilda folklandens sammanslutning till ett enhetligt Sverige,
ja, till ett Stor-Sverige med transmarina besittningar, kunna
vi ännu skönja de yttersta verkningarna af Mälarsystemets
folkförbindande egenskaper.
Men allt under det Mälaren sålunda utöfvade ett betydande
inflytande på det folk, som bebodde dess stränder, ja, i vissa
afseenden verkade bestämmande på dess politiska utveckling,
har den under tiden lefvat sitt eget, själfständiga lif. Ty
liksom hvarje annan geografisk enhet måste äfven Mälaren
betraktas som en lefvande individ och såsom sådan stående
under lifvets, utvecklingens och dödens lag. Och hvad som
åt Mälaren skänker ett särskildt intresse, är att människan
själf utan tvifvel varit åsyna vittne till dess uppkomst: huru
den ifrån att hafva varit en bred hafsbukt så småningom
iklädde sig sin nuvarande skepnad af äkta insjönatur, ett kaos
af uddar och vikar, öar och holmar, fjärdar och sund. .Huru
denna utveckling i detalj försiggått, därom skola vi måhända
aldrig få någon kännedom; men ett och annat af de stora
dragen i dess historia från den tid, då människan först slog
sig ned omkring dess stränder, har dock redan nu blifvit
af-slöjadt genom geologers, arkeologers och historikers förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
