Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER FAHLBORG.
I 16
forskningar. Och jag vågar tro, att resultaten af dessa
undersökningar erbjuda tillräckligt af intresse för att rättfärdiga
följande skisserade framställning af denna Mälarens
utveckling under historisk tid.
Grundlinjerna i Mälardalens geografiska byggnad äro utan
tvifvel uppdragna redan före den stora landisens tid, under
de tidrymder, då Skandinaviens urbergsmassa reste sig som
en ofantlig ö ur de omgifvande hafven. Det var då, som
det nuvarande Mälarområdet genomplöjdes i
nordväst-sydostlig riktning af en mängd floddalar, af hvilka man ännu i den
nutida topografien torde kunna skönja ett och annat spår,
äfven om de flesta af dem numera äro mer eller mindre
utplånade genom vittring eller iserosion eller dränkta i
morän-och leraflagringar. Det af gamla floddalar sålunda
genom-farade området sönderbröts sedermera af en serie i skilda
riktningar — framför allt från väster till öster —
framgående förkastningar, hvarigenom de norrifrån framrinnande
vattendragen uppdämdes till en rad mer eller mindre
sammanhängande sjöbäcken, hvilka samtliga sökte sitt utlopp
mot öster i förkastningslinjernas riktning.
Genom dessa djupt ingripande geologiska processer hade de
stora grunddragen i Mälarens topografi en gång för alla
blif-vit fastställda, men den finare modelleringen af detaljerna i
dess nuvarande ytskulptur skedde dock först under och efter
den stora nedisningen. Genom iserosionen erhöllo då
berghällarna sina rundade, afslipade former. Moräntäcket bredde
sig ut öfver höjder och dalar, stundom utfyllande dälder och
sänkningar, stundom hopande sig till åsar och kullar, hvilka
numera här och hvar höja sig öfver vattenytan som holmar
och grund. Samtidigt inflätades också i Mälarnaturen ett
af dess allra mest karaktäristiska drag, de långsträckta
rull-stensåsarna, som krönta af allvarsamma barrskogar draga
fram öfver stränder och öar, stundom dykande ned under
vattenytan för att kanske snart åter ge sin tillvaro till känna
i en rad grönskande holmar, omgifna af en glänsande hvit
sandstrand. — Och omedelbart efter isens afsmältning
be-gynte ännu en annan kraft sin omgestaltande verksamhet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
