Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINSKA MINNEN I MALUNG.
*57
Bygden är dock ej densamma nu som nyss. Det löfte,
som vägen gaf, att föra närmare fjällen blir ej sviket. Det
känns på luften, att Malung ligger högt, och dvärgbjörken,
»fjällbergsriset» som folket säger, möter oss här, så snart
vi komma till sank mark, nere i bygden och uppe på
fabod-stigarna. Vi äro halfvägs upp till höglandet, om än fjällen
ligga utom synhåll, där långt borta i nordväst, därifrån
älfven kommer.
Malungsbon har också den kärlek till hembygden, som
är utmärkande för höglandsfolk. Han är stolt öfver det
vackra vattenfallet längre ned vid älfven och öfver de stora
utsikter, som trakten har att bjuda och som han gärna vill
visa för resande. Och när du står uppe på Myckelbergets
fäbodhöjd och ser ned öfver dalgången med kyrkbyn och
Grönlands by och de spridda gårdarna utmed älfvens båda
stränder ända upp till Fors, så kan han berätta för dig, hur
vackert det är där uppe om höstkvällarna, då bygdens alla
ljus tindra fram i en lång oregelbunden följd djupt nere
ur mörkret. Och det hjälper ej, att Malung till hälften är
ett modernt stationssamhälle, där manufakturaffarer och
banker trängas med gamla gårdar och härbren — svunna tiders
atmosfar af skrock och sägen har det dock ej lyckats bli
kvitt. Du far höra underliga historier där uppe i fäboden
och på vägen dit, berättelser om troll och bergtagna, syner
och varsel. Det var ej många år sedan en ung dräng på
väg från dansgillet blef lockad in i Middagsberget där borta,
och sedan dess har man aldrig sett en skymt af honom.
I den där förfallna, öfvergifna kvarnen, som skymtar nere i
en ravin, då vi åka förbi, tordes ingen mala efter klockan
sex på kvällen; var man nog djärf att försöka, så kunde
det hända, att trollet visade sig i kvarndörren. Och uppe
i fäboden har vår berättare själf som barn sett skogsrå’t,
»råndan», och sprungit för lifvet undan hjulormen. Där
finns en stuga, där kullan om natten kunnat höra trollen
göra efter allt hvad hon gjort om dagen, och en ladugård,
där man alltid funnit korna lösta på morgonen, hur väl de
än blifvit bundna på kvällen. Och med en rysning berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
